Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Idre till Hede, af G. Dng
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vara redo for affarden kl. V2 8. Han kom senare, men visade
sig under fotvandringen vara redbar och pålitlig samt mycket
uthållig, väl förtrogen med vägens alla sevärdheter, hvarför han
anbefalles hos turister, som önska gå till Hede. Hans namn
är Sven Olsson. Dagen efter min ankomst till Idre hemkom
herr Paulsrud. Min vistelse i Idre blef nu särdeles angenäm,
då jag i min värd fick nöjet göra bekantskap med en praktisk
norrman af ett rättframt och vinnande umgängessätt. Dagen
för affarden var mulen att börja med. På morgonen och under
natten regnade det, men inemot kl. 10 klarnade luften litet,
och så begåfvo vi oss i väg. Herr Paulsrud, hvars utmärkta
rum och kosthåll för turister, hvilka alltid här kunna påräkna
ett ypperligt kvarter, jag ej nog kan loforda, följde ett stycke
till vägs, visande ginaste aftagstigen från Idre. Snart sågs ej
längre den leende Idre byn, och nu vidtog åter den mörka
skogen. Snart nådde oss ljudet af en hästs hofslag mot
ste-narne på stigen, och kort efteråt upphunno vi åbon Wilhelm
Staffansson från Lill-Fjäten, hvilken i Idre uppköpt varor och
nu hemforslade dem med klöfjehäst. Sedan hälsningar växlats,
fastsurrades ränseln på hästen, som gick lös förut.
Egendom-domligt var att åse huru klokt hästen valde bästa vägen,
undvikande steniga eller sumpiga ställen. Kl. 1 hade vi hunnit
i närheten af Städjan. Skyarna hade höjt sig, och vädret såg
ej mera regnlikt ut. Nu vek vägen nedåt dalsänkan ett stycke
till vänster från Städjan, för att, sedan en mindre å passerats,
på motsatta sidan föra brant uppåt bergåsen mellan
Städje-höjden och det längre bort liggande imponerande Nipfjället,
hvars högsta spets lär, enligt nyare beräkningar, med 40 fot
öfverstiga Städjan. Hunna ett stycke uppåt mötte vi en bäck,
som muntert störtade utför bergsluttningen. På en grön
gräslinda, glest bevuxen med mindre björkbuskar och belägen
invid bäcken, hvilade vi och åto vår middag. Hästen befriades
från klöfjebördorna samt fick med hällor om framfötterna
hoppa omkring och afbeta det här ymnigt växande fjällgräset.
Under vår måltid kom han fram, läggande sitt hufvud intill
sin husbondes axel med en bedjande blick på brödet, vi åto.
Han fick också sin andel förutom många smekningar och
vänliga ord. Efter middagen stoppade de båda fjällbönderna sina
små korta bleckpipor med norsk rulltobak och började röka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
