Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några svenska fjälltyper af Fredr. Svenonius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lerskiffern inom ett visst parti innehåller tydliga lämningar af
ett litet hafsdjur, hvars skal inbäddats i lerslammet på den
forna hafsbotten. Det tillhör vingfotingarnes klass och det
nu alldeles utdöda släktet Hyolithus. Dr G. Holm, som från
paleozoisk synpunkt närmare undersökt detsamma, har på min
begäran benämnt arten H. Hermelini efter den om Norrbottens
utforskande så högt förtjänte patrioten Sam. Gust. Hermelin. Detta
är det första fossil, som funnits inom Norrbottens län. Det
ursprungliga lerslammet, hvari det var inbäddadt, har sedan på
vanligt sätt småningom hårdnat till lerskififer och genom den
bergbildande naturkraftens märkvärdiga »hokus-pokus* i likhet med alla
de andra berglagren bragts till sitt nu varande läge, många
hundratal meter ofvanom sitt ursprungliga. Vidare ser man alldeles
otvätydigt uti den del af fjället, som man har till vänster,
huru-ledes samma lagerföljd fortsätter i branten, hvadan all tanke på
sidolagring (enligt alternativet b) bannlyses. Till och med
alternativet c (eller öfverskjutning) tycker man är omöjligt, då
man ser växellagringen och den successiva öfvergången uppåt.
Kort sagdt: man kunde ej tro annat än att fjäll problemet här
var åtminstone mycket nära sin lösning. Att en naturforskare
under sådana förhållanden ej vidare bryr sig om den sena
årstidens köld och annat obehag, brist på bostäder och dylika
bagateller, torde säga sig själft! — Lika uppmuntrad blir han
hvarhelst Ramantypen ses, hoppet vaknar att finna j>förstenadec
organismer och — det hoppet har sedan dess ganska sällan slagit
fel: så säker är typen. Däremot har det nog varit en ej så ringa
missräkning så till vida, som det öfverallt i öfre Lappland tycks
vara samma lågt utvecklade och illa tilltygade fåtaliga arter,
hvar-igenom lagrets exakta jämförelse med andra dylika på vår jord
försvåras eller omöjliggöres. Djurlifvet i dåtidens haf var här
onekligen ytterst fattigt, men — det rår ej Ramantypen för.
Merke-typen.
Ehuru till utseendet så olika, står dock denna typ både i
geografiskt och geologiskt hänseende ganska nära den nyss
be-skrifna. Den bör därför afhandlas i detta sammanhang, om än
dess representanter näppeligen nå upp till rangen af fjäll.
Några mil i SSV från Ramantrakten vid Tjäggelvas
vidgar sig det af lerskiffrar, kvartsiter, sandstenar etc. bestående
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
