Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Genom Ume älfs dalgång till Atlanten af Richard Melander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vid denna tid af året icke alltid äro ofarliga), och så voro vi
framme vid Gäuiajaurs (icke Jäntajaur, som det står på Kj:s
karta) vida, fjällomkransade vatten.
Nu utvaldes den bästa båten i samlingen vid Yttervik.
Vi hade så nära två mils rodd fram till Tärna vid Gäutajaurs
öfre ända. Vädret var det härligaste; den efterlängtade »indian
summerj hade ändtligen kommit — trodde vi. Att söka skildra
denna båtfärds olika scenerier skulle endast blifva ett tröttande
användande af alla tänkbara uttryck för det natursköna. Jag
inskränker mig därför till påståendet, att en turist kan icke
begära mera, förutsatt, att han icke bedömer vår svenska
natur efter dess höjdskillnader i fot och större eller mindre
likhet med Tyrolens, Schweiz’, Nya Zeelands och Chiles alper,
med hvilket allt Gäutajaurs stränder sannolikt icke kunna
jämföras. Och dock äro kanske alla de uppräknade »i all sin
härlighet icke så klädda» som en af dessa fjällsluttningar i vårt
fattiga, af oss svenskar så litet kända Västerbotten!
Ja, vackert var det åt alla håll på den buktande vägen
fram öfver Gäutajaur, som nu låg spegelblänk med upp- och
nedvända snötoppar i sitt djup. Men hvart vi kommo, hörde
vi o^den: herrskapet skulle se fjällen och älfven på sommarn
— då kan det vara något att se! — Ack, denna natur kan
aldrig vara annat än en pärla i landskapet, skiftande och
växlande i färg, men alltid ädel.
Vi hade passerat Forsbäck, där den djärfve björnjägaren
lappen Tellström bor, hade farit genom sundet midt i sjön och
fortsatt in på den öfre fjärden. Stuorevares hvita massa hade
framskymtat och åter gömt sig bakom närmare liggande fjäll.
Då syntes långt borta några byggnader likasom simmande på
vattnet i den dallrande klara luften. Det var Tärna by.
Friska tag vid årorna! båten riktigt rullar och vrider på
sig under den ökade farten, och det låter som en liten fors
framme i bogen. Vi äro framme kl. 1/a 2 med den farten —
och så få vi hvila ut hela morgondagen, som är söndag. Skönt!
— Men hvarifrån kom vinden? Rakt stick i stäf! det var ju
spegelblankt nyss. — Jo, vinden hade legat på lur djupt inne
i de väldiga gömställena mellan fjällen och hade hört vårt
förmätna tal om »kl. Va 2», och nu kom han, som han i de
flesta fall gör på sina tummelplatser där uppe, sättande som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
