Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Genom Ume älfs dalgång till Atlanten af Richard Melander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skulle vi gäckas äfven nu, då vi om morgonen möttes af
strålande sol och sydlig vind med värme? Eller hade verkligen
indiansommarn kommit? Vi hade lofvat hvarandra och
handlanden, som nu var vår lots och vårt ressällskap för det
återstående af färden till Mo i Norge,’ att icke tala om vädret.
Och jag tror det hjälpte. Ty vackert höll det sig den dagen.
Strömmen är hård nog till Klippen (V2 mil), där forsen tvingar
flodfararen att taga land. Föregående dag hade vi fått se
lotsen Karl Oskar lista tombåten upp för en fors med hjälp af
ett par linor fastade i båtens båda stäfvar. (Karlen hoppar
från sten till sten utefter stranden och dels styr dels drager
med linorna båten, som följer honom ett 6tycke ut i vattnet,
skärande sig upp genom strömmen.) Nu togo vi oss fram
förbi en annan fors genom att helt enkelt draga båten ett
hundratal meter öfver utlagda kaflar.
Alltjämt följde oss Stuorevares hvita rygg, och den
pittoreska fjällporten öfver älfven framför tycktes oupphinnelig.
Änderna mötte i allt talrikare flockar, hånfullt simmande tätt
framför båten, som med möda arbetades upp mot strömmen.
Renarna lågo på uddar och holmar och tittade på vår
långsamma färd. Men till sist nåddes den lilla Klippforsen, där
fjäll, skogsluttningar och älf samlas till ett helt, så hänförande
vackert, att jag alldeles afstår från att röra därvid med ord.
Men det vill jag nu i förbigående säga: en målare, akvarellist
eller olje-dito, skulle frossa på motiv under en fard som denna.
Tutilitu — tutilitul Var det inte ett posthom? Jo visst 1
det är posten från Mo. Där kom den, ett par mä&, ett par
kvinnor, en kärra och en häst — men endast en af männen
utgjorde posten, de andra voro hans sällskap. Och från ett
båthus invid Klippforsen sköts en båt ut i vattnet, och knappt
hade vi hunnit gripa den vackra tafla, som naturen ensam
utställer vid forsen, förrän det allra täckaste lilla staffage var
dit-trolladt — en båt med tre, fyra personer och bjärta röda
skjortärmar och hufvudkläden. Det var posten, som rodde söderut
för att bära fram nyheter från yttre världen till det
fjällomslutna Tärna.
Men kärran skulle tillbaka den en mil långa mårkan till
Umfors vid öfre Umans södra spets. Och hvem skulle åka
om inte frun? Alltså en ny omväxling under denna lyckliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
