Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - »Sveriges nyckel» af A. M.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mycket af DsportD i hans sätt att resa; allt går jämnt och
bekvämt på uråldriga stråkvägar. Men därför kan det också
passa för alla människor och alla åldrar. Han eftertraktar
visserligen ej att vederkvickas af bergens rena luft, eller att
tjusas af en täck grönskande dal, eller att erfara den högtidliga
känslan af ödemarkens frid, men han gör bekantskap med
gångna tiders väldigaste andar, och, kan han, vill han, och ger
han sig tid därtill, så läser han i stenarna jättestora tankar,
ser han i linierna och färgerna omätliga vidder af skönhet och
harmoni och samlar åt sig en skatt af fostrande, väckande
idéer och rön. Hans smak förfinas, och han får blick för månget
tillfälle till ädel njutning, som han förut kanske med en ironisk
anmärkning sett förbi, emedan han ej förstått uppskatta
detsamma. — Men någonting, som i detta afseende kan uppställas
såsom mål för en resa, fins väl egentligen icke i Sverige? Jo!
det är det jag skulle vilja påstå.
Nu må man icke af det föregående vänta sig, att jag skall
berätta mig hafva upptäckt något, som kan mäta sig med Roms
ruiner eller Vatikanens konstskatter. Bort det! Det är i
jämförelse med dessa ganska obetydligt, men dess stora fordel är,
att vi alla hafva det nästan inom räckhåll, så att en fard dit
ej behöfver bli kostsam. Det är blott en liten, liten ädelsten,
jag vill tala om; en ädelsten, hvars gamla slipning blifvit
delvis förstörd af tiden, men som nu småningom håller på att
slipas om. Några facetter äro redan färdiga, redan glänser den
med trolsk glans öfver haf och land. Och till glansen af dess
skönhet kommer glansen af dess gamla minnen. Ty den har
varit en af de ädlaste och dyrbaraste stenarna i nordens
konunga-kronor, och konungar, herrar och folk hafva i århundraden
stridt och blödt för att besitta den.
Då man i skolan läser om Kalmar, får man veta, att där
finnes ett gammalt slott, fordom stark fästning, numera
förfallet och nästan obeboeligt. Och får man se någon afbildning
af slottet, så tyckes denna blott bära syn för sagen. Några
nakna murar, här och där ett rundt torn med en låg, spetsig
huf ofvanpå, samt ytterst några förfallna vallar. Sådan är den
teckning, som t. ex. förekommer i »Illustreradt Sverige», fjärde
upplagan. Har man ändtligen otydligt hört någonting om
»restaurering», så torde det vara ungefar allt, hvad en vanlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
