Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Piteå till Bodö af Odal Ottelin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så lyder historien, och sedan vi nu gjort en utflykt till
gamla dagar, fortsätta vi med ångbåten genom Bergsvikssundet
ut på Svensby- och Långnäsfjärdarna. Redan från sundet
skönja vi bakom löfträden Gammelstans stenkyrka, en klumpig
korskyrka utan ordentligt torn, och något längre fram märkas
på andra sidan älfven bakom Svensbyn och Långnäs Lillpitgöla
och traktens högsta berg, Kalahatten. Sedan du tittat på
dessa »sevärdheter», börjar du nog smått fundera, hvart älfven
tagit vägen, och hur du skall komma ut från Långnäsfjärden,
och fundera får du en god stund, om inte kaptenen hjälper
dig till rätta; så väl har älfven gömt sig. Ångbåten svänger
helt oförmodadt af, dit du rakt inte anar, in emot en låg strand,
dar älfven ligger och gassar sig mellan ängsmarkerna, helt
fredlig och obetydlig, som vore hon en liten beskedlig å från
mellersta Sverige och inte den stolta älf, som hämtat sin kraft
från ett af våra högsta fjäll, och som på vägen ner så ofta
med ungdomlig Btyrka tumlar sig i forsar och fall. Här börjar
hon bli gammal och lugn och bereder sig i stillhet att värdigt
glida ut i det stora hafvet.
Ej långt ofvanför älfmynningen på vänstra stranden låg
enligt berättelsen fordomdags Gamla kyrkbyn. En vacker dag
fick den mista sin rang, heder och värdighet, men spjärnade i
det längsta emot och lät åtminstone inte efterträdaren få den
tillfredsställelsen att öfverta kyrkklockan, ty vid flyttningen
föll denna ner i en liten älf bredvid, och där ligger den förstås
än i dag, fastän ingen kan säga hvarest. — Så småningom
höja sig stränderna med sina löfträd och sandbranter, tills
slutligen skogsåsarne börja sticka fram och man uppe på en "
hög backe ser Arnemarks röda gårdar i aftonsolens bjärta sken.
Här är snyggt och prydligt, och vill man ej fortsätta vidare
samma afton, så finns här godt nattlogi. Men som det är blott
en half mil till Sikfors, hinner man ledigt fram på kvällen,
i synnerhet om man tar häst. Vägen dit är skäligen enformig.
Sedan man farjats öfver älfven, möter man en mycket brant
backe och efter att ha knogat uppför den ser man Sikfors by,
som i likhet med de flesta orter i trakten gör ett godt och
burget intryck. Ett förträffligt logi fingo vi hos Viktor Larsson,
från hvars gård det är endast en liten bit ner till forsen.
Själfva forsfallet är ganska präktigt, ehuru ej synnerligen stort.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
