Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Piteå till Bodö af Odal Ottelin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
d. v. s. motströmmar, och hittar man rätt på dem, går färden
betydligt raskare, än om man hela tiden skall spjärna emot.
Mellan Sikfors och Elfsbyn slingrar sig älfven i en mängd
krokar och vindlingar förbi ofta nog mycket höga, nipiga
stränder, som ända från toppen och till vattenbrynet äro
bevuxna med yppig björkskog, hvars lummiga löfverk och hvita
stammar återspeglas i det klara vattnet. Då och då bryta
granarna fram och bilda en vacker kontrast mot de ljusa
löf-träden. I allmänhet är här en leende natur, fullt jämförlig
med Sörmlands. Men man behöfver inte se sig mycket
omkring för att få en påminnelse om, att det är i Norrland man
är, ty då och då glesnar skogen och öppnar sig i en kullerlinie,
där åtskilliga stockar glömt sig kvar, och ser man icke upp,
så kommer nog påminnelsen ändå i form af en väldig knuff
mot båten — det är en timmerstock, som vill erinra en om,
att man reser i Norrland och ej bör göra det med tillslutna
ögon. Och sådana erinringar komma allt emellanåt, ty den
tiden är slut, då
»knappt en slant dig bjöds för stammar,
tronande på bergens kammar».
Är älfven strid, kunna roddarne väl behöfva en liten rast
på halfva vägen till Elfsbyn, och då lämpar sig bra att lägga
till nedanför Salberget och klättra upp på det. Det smakar
rätt skönt att få röra på fortkomstledamöterna, Bedan man i
timtal suttit hopkrupen i båten. Bestigningen af berget tar
IV2 timme. Utsikten är visserligen ej alls någonting utmärkt,
men rätt vacker och vidsträckt.
När ma fe Elfsbyn bli stränderna lägre, skogen aftar på
åbackarna, som här för det mesta utgöras af sandväggar,
fullsatta med svalbon. Några timmar sedan man lämnat Salberget
visar sig »Bojn» på vänstra stranden — och visar sig
synnerligen till sin fördel. Det är för öfrigt en liflig, uppblomstrande
ort, som väl kommer att gå än mer framåt genom järnvägen.
På vägen mellan Elfsbyn och Storfors ligger till höger
Stockfors med en storartad manbyggnad, och efter ytterligare två
timmars färd är man vid Fällforsen, ett vackert vattenfall,
ehuru endast 5 meter högt. (Ej att förväxla med det
storartade fall med samma namn, som Ume älf bildar.) Småningom
höja sig nu stränderna och blifva åter skogbevuxna, här och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
