Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Piteå till Bodö af Odal Ottelin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Snart nog märkte vi, att vi närmade oss Lappmarken, i
ty att vi fingo göra den mindre angenäma bekantskapen med
Lapplands landsplåga, myggen, och i mitt sinne önskade jag
allt ondt öfver käringen, hvars fel det är, att det finns mygg
här i världen. Det är nämligen den kvinnliga nyfikenheten, vi,
enligt folksägnen, ha att tacka för dessa älskliga djurs tillvaro.
Vår Herre hade samlat en hel mängd insekter och kryp i en
säck och lämnat den åt en gumma, för att hon skulle kasta
den på elden. Men hon ville naturligtvis först titta efter litet,
hvad det fanns för rart i säcken, och när hon öppnade den,
flögo myggorna ut, och hon kunde omöjligt få tag; i dem sen.
Så f& vi nu lida för en kvinnas vetgirighet, och inte är det
underligt, om man ibland småsvär och önskar allt ondt öfver
henne.
Emellertid fick jag inom kort all anledning att i
tacksamhet böja mitt hufvud för en representant för det svagare
könet. Vi hade kommit till ett stort träsk, och nu framställde
sig frågan, om här fanns någon båt, eller om vi skulle nödgas
»gå hundstrand» — ett par timmars besvärlig marsch öfver
sumpig mark. Lotsen drar ett väldigt andetag och skriker
med halft sjungande röst »Bå—t’n! Bå—t’nl», så att det skallar
mellan bergen. Annars hörs ej ett ljud. Han skakar på
huf-vudet och ser missmodig ut. Och så ljuder på nytt det
genomträngande ropet på båt. »Forfserdelig spsennende!» Vi speja
rundt kring sjön, men ingenstädes syns en mänsklig varelse,
och intet svar höres. Skulle vi verkligen nödgas traska i väg
utefter stranden? Lotsen kliar sig i hufvudet och menar, att
det finns nog ingen annan råd. Men se där, där borta, där
ryker det ju mellan träden! — Det är ett lappläger, där måste
väl dock finnas någon farkost? Och nu ropar han än en gång
och med gladare klang i stämman sitt ljudeliga »Bå—t’n,
Bå—t’n», och i ekots gäckande svar blandar sig en
människoröst. — Om några minuter se vi en liten roddbåt med en
lappkvinna vid årorna. Åh, hvad du var välkommen, du okända,
som, där bortifrån den gröna löfdungen med kåtar och renar,
nalkades för att hjälpa oss öfver till andra stranden. Hur
gärna jag skulle velat ha palett och pensel och förmåga att
kunna på duken fästa din bild så, som du under vår rodd
öfver sjön satt där längst fram i förstäfven, ifrigt upptagen af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
