Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Piteå till Bodö af Odal Ottelin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kort, men kan ofta vara svår att arbeta sig uppför. Ofvanför
densamma vidtar Välbmajaur, och nu äro vi ute på den för
sin örikedom bekanta Uddjaur. Här finnes enligt sägen ej
mindre än 365 holmar — precis en för hvar dag i året, men
då äro också somliga så små, att de ej ha plats för mer än
2—3 granar, hvilka likt sjömärken sticka upp ur vågorna. Nu
öppnar sig en präktig utsikt öfver fjällen, bland hvilka vi
sär-skildt märka det västerut liggande, breda Uljapuouda, det
långsträckta Akkelispuouda och framför allt de två utsiktsberg, som
stå på vakt vid Hornafvan, det bågformiga Galtispuouda vid
sjöns sydända och det flikiga Peljekaisse vid dess nordvästra
hörn. Efter att ha passerat Gustafsholm äro vi framme vid
Skeut. Därifrån har den resande att på landbacken färdas »så
långt vägen räcker», men det är nu lyckligtvis — eller
olyckligtvis — icke längre än till Arjepluog, dit man räknar omkr.
en half mil från landningsstället. Denna lilla bit lär vara allt
hvad Arjepluogs socken har af landsväg, men man hoppas att
snart få till stånd väg till Arvidsjaur, och eftersom mer vill
mer ha, drömmer man äfven om en ordentlig väg upp till
Jäkkvik och därifrån till gränsen. Nog vore detta väl behöfligt.
Ty Hornafvan är ingen liten sjö att ro uppför — den är 6 mil
lång — och inträffar svårare blåst, är den alldeles ofarbar for
en roddbåt. Då gå väldiga vågor, och sjön »ligger hvit som
en drifva», såsom en nybyggarhustru uttryckte sig. Jag har
sett den i storm — ett storartadt skådespel var det, men nog
gör man bäst i att icke våga sig ut på den, åtminstone så länge
man ej har bättre båtar, än nu är fallet. Ty mycket små och
klena äro de farkoster, med hvilka man skall ta sig fram
öfver Lapplands väldiga sjöar, de äro liksom lapparne hålltia i
miniatyrstil.
Liksom Hornafvan är en nyckfull sjö, då det gäller
lugnväder och blåst, så har den ock sina egna vanor i fråga om
isläggning och öppet vatten. Stundom lär inträffa, att man
ännu vid juletid får ro på dess då mer än annars svala vågor,
och ibland säges det lustiga förhållandet ha ägt rum, att man
farit i roddbåt från Jäkkvik och, när man kommit långt ut på
Hornafvan, »landat» vid isen och så på den promenerat vidare.
Ja, Lapplands sjöar, de äro »vildar» och fråga icke mycket efter,
hvad som annorstädes är skick och bruk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
