Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jublande sånger, ackompagnerade af de kringsurrande humlornas
brumtoner och gräshoppornas oupphörliga skärrande.
Vägen höll sig till en början nere i dalen utefter ett litet
vattendrag, som här och hvar genom uppdämningar utvidgat
sig till små täcka insjöar. Vid södra änden af den första af
dessa små bäcken låg helt idylliskt det leende Åna, ett litet
förtjusande, rödmåladt ställe, där det syntes ganqka godt att
vara. Vid norra änden af nästa sjö lämnade vägen dalsänkan
och började en rätt allvarsam stigning uppåt, som sedan, ehuru
med några uppfriskande afbrott genom en och annan mindre
utförsbacke, fortsatte bland klippor och skog ända upp till
Löfön, en större bondgård omkring en half mil från
Finnerödja. Nu var det slut med ängar och lärksång; men i stället
bjödo bofinkar och mesar på sina små konserter, och ekorrarne
kilade helt ogeneradt af och an på stammar och grenar
alldeles invid vägkanten. Hade utsikten varit stängd nere i
däl-den, så vidgade den sig allt mera här uppe på höjderna, dock
mest åt väster och söder, där det klart belysta höjd partiet
mellan Finnerödja och sjön Unden skarpt aftecknade sig med
sina många gårdar och stugor mot det molnfria blå.
Från Löfön bar vägen utför ett godt stycke genom vacker
skog och emellan riktiga häckar af högväxta ormbunkar. Snart
framskymtar emellertid sjön Lången till vänster och därefter
bär det åter uppåt till det prydliga Björkmarken, där en liten
glimt af Unden framglänser långt bort i söder, och sedan vidare
till Svarfvarehemmet. Här böjer vägen plötsligt af i nästan
rät vinkel mot söder.
Jag hade nu i rask takt marscherat uppför backar och
utför, backar nära en mil, hvarför det smakade särdeles godt
att få vederkvicka mig med några glas nymjölkad mjölk,
synnerligast som morgonens svalka redan höll på att gå sin kos,
och solen började skina hett öfver landsvägen ned. Jag
unnade mig dock blott en kort rast i tanke på de 4 mil, som
ännu lågo mellan mig och Karlsborg.
Vägen gick nu mellan en skogshöjd till höger och en
mosse på vänster hand samt var tämligen dyster och enformig,
tills den ånyo började bära utför och snart förde ned till
Un-dens östra strand, hvilken den sedan följde öfver halfannan
mil eller ända ned till sjöns södra ände. Det blef en för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
