Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karlsborg. Men — detta blefve en mycket längre väg, än jag
frän början tänkt mig, och förut antydda skäl tvungo mig
där-före att uppgifva min botaniska idé. Gästgifvaregården vinkade
alltför lockande, och inom kort var jag ocksä där. Hvad kunde
jag väl nu få mig till lifs? Jot mjölk och kaffe, smörgås och
ägg. Åh, hvad det skulle smaka! Och hvad det kändes skönt
sedan att få slå sig ned i ett soffhörn, som ej befanns vara
obekvämare, än att jag i väntan på den lukulliska anrättningen
helt enkelt — somnade. Snart därefter satt jag dock vid ett
dukadt bord och smorde kråset; ja, till och med småbrödet till
kaffet var alldeles oklanderligt. Så fasligt billig var frukosten
förstås icke, men som den var god och välbehöflig, gjorde en
tolfskilling mer eller mindre ju ej så mycket. Allt var för
öfrigt rent och snyggt, och folket hyggligt och vänligt, så att
jag gärna stannat där litet längre; men nu var jag ju mätt,
och uthvilad tyckte jag mig också vara, hvarför jag åter begaf
mig i väg med hurtigt mod.
Så alldeles helt med mitt uthvilade tillstånd måtte det
emellertid ej hafva varit, ty sedan jag i solgasset lyckligt och
väl pustat uppför till Kungsbacken, kändes det synnerligen
skönt att anse sig böra göra halt för att i ro fä beundra den
vackra utsikten öfver Unden och norrut öfver den väg, jag nyss
tillryggalagt. Det var också en utomordentligt vacker tafla,
badad i solljus, som där låg utbredd framför mig; men jag
bör dock tillstå, att i detta ögonblick ett åkdon, som en ensam
gumma kom körande ined uppför backen, förekom mig såsom
en än vackrare utsikt, en utsikt nämligen att kunna få åka
ett stycke. När gumman kom fram till mig smorde jag därför
blygsamt, om jag kunde få åka en bit; jag var naturligtvis
villig att ersätta etc. etc. Efter en lång och granskande blick
på min dammiga person tillät gumman mig slutligen att sitta
upp i hennes vagn, som till och med hade fjädrar; och som
hästen nu pustat ut efter arbetet i den långa backen, så bar
det af i raskt traf förbi Undevi herrgård och genom några
önygga byar, tills vi slutligen anlände till Skeppshult, där gunF
man var hemma. Jag ville nu betala min skjuts, men det
kom vi881 icke i fråga, att jag det skulle få; och slutet på visan
blef, att jag bara kom i mera skuld hos den hyggliga moran,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
