Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På min slutliga fråga, om man utan vidare kunde komma
in på fästningen, fick jag det för en oinvigd tämligen
obegripliga svaret, att det kunde man visst, bara man »vore go’ vän
sen dä blitt mörkt och portarna stängts te.» Jag promenerade
emellertid på framåt den vackraste väg, man kunde tänka sig,
alldeles invid Vetterns strand och med högstammig barrskog
på andra sidan. Snart var jag framme vid en öppen port,
genom hvilken jag oantastad fick passera, Oaktadt en postande
soldat vandrade af och an innanför densamma; men mig egnade
han föga uppmärksamhet. En annan krigare, som jag mötte,
visade mig artigt fram till hotellet, som verkligen var både fint
och trefligt» och där jag strax fick mig ett bra rum och, hvad
som för tillfället ändå bättre var, en ganska god middag eller
kanske rättare supé (klockan var öfver 7 på kvällen), som
inmundigades med strykande aptit. Efter en liten orienterande
promenad inom de väldiga fåstningsvallarne sof jag sedan inom
kort »den rättfärdiges sömn» höll jag på att säga; men det var
nog ej så alldeles helt med den saken, ty jag drömde långa
historier om skjutsfarder och tröttkörda hästar, om rapphönor
och sådant mer.
Följande dag, sedan jag ändtligen vaknat upp från en,
Oaktadt de »åkande» drömmarne dock god och vederkvickande
sömn, förfrågade jag mig genast om vägen till Vaberget. Jo,
dit kunde man komma på många sätt: antingen med
fästningens ångslup, om den gick dit den dagen förstås, och om man
kände någon af officerarne, eller ock medelst roddbåt eller
slutligen landvägen till det smala Skackasund, öfver hvilket sedan
roddbåt kunde fås på anrop. Skjuts kunde fås till Skacka,
om jag ville.
»Nej tack, ingen skjutsl» utbrast jag häftigt med gårdagen
och mina drömmar ännu i friskt minne. Och så begaf jag
mig i väg öfver Rödesund och sen vidare in på en liten treflig
skogsväg förbi garnisonspastoms boställe, som bär det mera
egendomliga än lämpliga namnet »Ulfstigen», och var snart
nere på sandrefveln vid Skackasundet. Efter åtskilligt hojtande
kom ändtligen från andra land en pojke med en båt, som
kunde varit bättre, och på ett par minuter voro vi öfver det
smala sundet, som en fullproppad kanalångare strax därpå
passerade. Vi landade vid en stor brygga, från hvilken en bred
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
