Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anti hoppade i båten med en fart, som tydligen tillkännagaf
deras bel&tenhet öfver att under en hel dag f& vara sysslolösa,
själf intog jag min plats p& renhudarne i båtens midt och
kommenderade framåt ej utan en viss otålighet att få pröfva en
lappländsk forsfärd. Älfven strömmar nästan oupphörligt, än
är den grund, så att man ser hvarje ojämnhet i bottnen, än
djupare, då endast vattenhvirflarne tyda på strömhastigheten.
Båten skjuter rask fart mot strömmen, tack vare de starka
tagen med stakarne, ett tu tre börjar det gå långsammare, men
kommandoropen från fören blifva tätare, och allt tyder hän på,
att något viktigt förestår. Det är en fors. Med en otrolig
säkerhet och styrka loteas båten fram mellan stenarne, och vi
äro snart uppe, men svettdropparne på båtkarlames bruna
pannor, vittna om den öfverståndna kraftansträngningen. På detta
sätt hafva vi efter 3 timmars färd hunnit med den första mi*
len och finna oss föranlåtna att rasta. Anti kokar kaffe, Felix
metar i forsen, under det jag själf studerar den ganska rika
växtligheten på älfstränderna. Dessa hafva ett karakteristiskt
utseende med sina skarpt framträdande terrasser, märken efter
forntida högre vattenstånd.
Vid niotiden på aftonen anlände vi till en fiskarkoja, i
hvilken vi beslutat tillbringa natten. Denna var emellertid sä
ramponerad efter snösmältningen och källossningen, att vi hade
all möda att sätta den i beboeligt skick. Jag måste emellertid
beundra den färdighet karlarne visade vid dylika arbeten, en
färdighet, som tydligen vittnade om deras vana vid fältlifvet,
och som för resten är egendomlig för de lappländske nybyg»
garne.
På våra rislafvar i den låga jordhyddan sofvo vi rätt godt;
sedan vi med en duktig brasa jagat ut en del af de besvärliga
myggorna.
Tidigt följande morgon fortsattes färden till Eotnhoj, där
bfitkarlarne erhöllo sin välförtjänta lön af tillsammans tolf
kronor, samt lämnade oss att till fots uppnå Kieronavara, det
största af de lappländska malmfälten.
Vägen dit, om man ens kan tala om en sådan, är endast
1 *¡2 mil, men af allra besvärligaste slag. Man måste nämligen
passera stora moras, beväxta med täta snår af videbuskar på
en af djupa grafvar tätt genomskurep, blöt mark. Vi hoppade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
