Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
manövrera med dessa ofantliga mjölkbålar, men en infödd
Herrdöling tar utan tvekan emot skålen och för den till
munnen, sedan han dock tagit ut sin »tuggbuss». Gumman dukar
vidare upp en lång jeremiad öfver de besvärligheter, med hvilka
man här får dras, huru klen höafkastningen blir, och huru
svårt det är att vintertiden bli af med de ladugårdsprodukter,
man har att afyttra, då det är så långt, innan man når banad
väg. Man får då nämligen binda s. k. trögor på hästens fötter
för att i möjligaste mån förekomma hans nedsjunkande i
snömassorna, och så är det att plumsa i väg, så godt sig göra
låter. Icke får man då ha brådtom, ej heller vara rädd för
en och annan kullerbytta i snön. Emellertid, sedan vår
värdinna på detta sätt fått ge sitt missnöje luft, dukar hon upp,
hvad som bättre är, en välsmakande måltid, bestående af
bäcköring eller kanske det var röding — alltnog någon species af
laxsläktet — hjortron och grädde samt flötgröt. Medan vi låta
oss detta väl smaka, åhöra vi hennes svada, där jaget spelar
en väl framstående rol. Duktig är hon nog ock, hvarpå kan
nämnas som bevis, att hon 14 dagar efter sitt första barns
födelse for på skidor hela 3 mil från Särna, där hon befunnit
sig, hit hem till Löfhögen med barnet enligt ortens sed i en
skinnpåse på ryggen. Kristian Tyrann träffa vi också här
lifs-lefvande, helt spakt tjänande som »sommardräng» på stället.
Det är en norsk arbetare, som för sitt vilda ölsinne till sitt
dopnamn Kristian fått lagdt det mindre vackra vedernamnet.
Värt nattläger få vi oss anvisadt på »högan lofts bur», där
vi sofva skönt i svalkan. Då vi vakna, mötes vår blick af en
grupp fotografier på väggen, bland hvilka h. m. Oskar ii och
Särnaprästen, känd som lycklig naturläkare, inta
hedersrummen. Förmodligen är detta de högsta jordiska personligheter
gumman känner till. Men nu äro vi otåliga att komma i väg.
Vädret är det härligaste. »Gångaren gode gnäggar därinne» i
stallet, och snart står han sadlad därutanför. Vår tystlåtne
värd blir den, som skall föra oss öfver fjällen till Fjätdalen.
Färden började icke rätt gynnsamt, ty vi hade blott hunnit
ett litet stycke, då sadelgjorden brast för undertecknad, vid
det hä3ten skulle göra ett hopp öfver en vattenpuss, och det
med den påföljd, att jag plumsade af. Medan mannen far
tillbaka och lagar donen, passa vi på tillfälle och ta oss ett stär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
