Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till östhammar.
i.
Det finnes däruppe i norra Upland en liten vrå af världen,
dit ångare från Stockholm leta sig fram fyra gånger i veckan,
en liten vrå — ej bland bergen, men innanför skären — där
vindarne susa mildare än vid själfva hafsbandet, där tallbackar
finnas och blommande fält, och där abborrarna gå på grunden,
väntande på fiskarens löja.
Det är östhammar.
Ni känner ju namnet från geografien. Om också
världshändelserna ej draga den lilla staden in i sin hvirfvel, så ser
dock solen med välbehag ned på dess små trefna stugor och
grönskande trädgårdar och hafsvinden kommer strykande öfver
Söderön, full af barrdoft och friskhet.
Färden dit erbjuder en af de längsta turerna i skärgården
med dess rika omväxling af vackra perspektiv, stora fjärdar
och små tittar ut till hafs.
Vägen till Vaxholm känna alla till, det är som glede fartyget
fram i en stor salong-bassäng, möblerad med villor i olika stilar.
Det första egentliga herresätet, som möter oss, är Elf vik
på Lidingön, och där borta på andra sidan Askrikefjärden
sträcker Bogesund sina tinnar i höjden.
Snart synes fästningens höga grå murar med den
tretun-gade duken fladdrande på tornets topp. Ombyggd flera gånger
har Vaxholms fästning under sekler varit hufvudstadens skydd;
nu liknar den en gammal militär, som, oduglig till
krigs-tjenst, hugnats med postkontor. Det martialiska utseendet
finns dock kvar och beskyddande ser den ned på den trefna,
lilla staden på andra sidan sundet.
Färden går genom Kodjupet ut på Trälhafvet, på hvars
stränder vi se, till vänster det vackra Åkerhielmska Margrete■
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
