Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på Vetterns solglittrande, klara vatten. Litet längre bort
ligger Fläskhålet, en annan gsotta, hvarifrån en mörk gång
leder långt in i berget, man vet ej huru långt, ty ingen vågar
sig dit in. Där sägas bönderna hafva gömt sitt fläsk under
ofredens dagar. Bortom denna grotta blir stranden lägre och
tillgänglig, och vi gingo i land vid Stocklycke äng för att
därifrån gå upp till Hjässan, en härlig vandring genom
barrskog långsamt uppföre, tills man ändtligen står på högsta
punkten och ser mil på mil åt alla håll. Åt ena sidan
Öst-götaslätten med byar, kyrkor och städer, åt andra sidan vid
våra fötter glittrar Vettern i solskenet, och omkring oss susa
furor och granar. Sannerligen här känner man sig fri!
Genom bokskog och för öfrigt den rikaste växtlighet gick
vår väg åter ned för berget. Vid foten snedt emot Alvastra
ligger — poesi och prosa, medeltid och nutid — det nybyggda
turisthotellet. Nytt och trefligt, med goda middagar, är det
på det högsta att rekommendera.
Vår ångbåtsfärd öfver till Hjo om kvällen var mycket
angenäm. Vettern har dag efter dag visat sig i verkligt
helg-dagshumör. Vi börja tro, att den oroliga Vettern är en saga
blott, men nästa dag skulle taga oss ur denna villfarelse.
Förmiddagen tillbragte vi med att vandra omkring i den vackra
Badhusparken. Vindarnes Udde gjorde den dagen godt skäl
för sitt namn, och vi stodo där och blickade ut öfver gröna,
svallande vågor med hvitt skum på topparna. Vi tänkte på
vår återfärd, men det var ingen pardon, öfver till Hästholmen
måste vi på middagen för att hinna med tåget till Vadstena.
Och det gick mycket bral Visst såg jag den bleka fruktan på
månget ansikte, och äfven mera tydliga och påtagliga tecken
till följderna af sjöns orolighet, men jag för min del njöt af
denna härliga dans upp och ned med böljorna. Dessutom
måste man se Vettern äfven i storm; det är storartad t, nästan
som hafvet.
Vadstena gamla slott och kyrka äro ännu värda en
pilgrimsfärd. Kyrkan är under restaurering och blir
imponerande, när den blir färdig, den är det redan nu med sina höga
hvalf och pelare. Birgittas heliga ben väcka dock det
slumrande tviflet till lif; i synnerhet hennes tvänne hufvudskallar,
ty huru begåfvad hon än måtte hafva varit, tyckes dock detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
