Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stration till Sveriges enda trädgårdsskola för såväl kvinnliga
som manliga elever, mötte oss genast vid inträdet. Vi gingo
omkring och sågo med förvåning och beundran, hvad
arbetskraft och förmåga på några få år framtrolladt af obruten mark.
Från Marmorbruket har man den härligaste utsikt öfver
Bråviken och Vikbolandet. Därifrån fortsätter vägen längs
den höga stranden i slingrande stigar genom en vild natur,
hvars storhet tjusar. Från den högt belägna egendomen
Timmergata vandrade vi tvärs genom Kolmården in i
Södermanland. Vägen går genom tysta, ensliga skogar, på långa sträckor
icke en boning eller mänsklig varelse. Luften är fylld af
barrdoft, höga och mörka stå de väldiga furorna, dagern därinne
är mild och dämpad, fast midsommarsolen strålar från en
klarblå himmel. Man kan gå mil efter mil i denna härliga luft
utan att tröttna.
Med Åby återigen som utgångspunkt vandra vi en
följande dag till Grafversfors och Stens bruk. En häftig
regnskur jagade oss in i en stuga vid vägen, där vi som vanligt
tydligen uppväckte den största undran. Det ena barnansiktet
öfver det andra i en dörrspringa, tills mor själf kom ut och tog
reda på, hvar vi voro hemma, om hon öfver hufvud taget
visste, hvar den punkten i Sveriges rike var belägen, men att
det var »fasliga långt bortifrån», det tycktes hon veta. Regnet
gick snart öfver, och vi fortsatte vår väg fram mot
Grafversfors i en verklig Schweizernatur. Masugnarne togo vi i
betraktande, men lyckades ej få se »utslaget», en otur, som för-’
följde oss vid alla de bruk, vi sedan fingo se.
När vi kommo fram till Stens bruk, kände vi det allra
lifligaste behof af att äta middag, men ej ett spår till något
slags värdshus kunde upptäckas. Då gingo vi ur hus och i
hus och bådo att få köpa litet mart, men ingen hade mera än,
hvad de själfva behöfde. I öde bygder hade vi ännu ej
be-höft hungra, men här, midt ibland människor och civilisation
tycktes vi gå en kvalfull framtid till mötes, då ändtligen en
arbetarehustru bevektes och lofvade skaffa ihop något att äta.
I en backe vid själfva vägen, njöto vi af vår enkla måltid,
vårt sjunkande mod steg för hvar minut, och vi njöto åter i
fulla drag af detta vandringslif, under hvilket själfva
vedermödorna blifva till skämt och löje. Med stärkta krafter fort-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
