Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rundt, dessa öde myrar och blånande skogar! — På en och
en half timme äro vi nere igen.
En morgon nödgas vi säga farväl till det vackra Åre och
till de älskvärda människor, hvilkas bekantskap vi gjort här.
Vi resa till Enafors för att därifrån besöka Handölsforsarne.
Sedan vi fått rum genom stationsmästaren, gingo vi till
Enaforsholm för att få frukost, och gåfvo oss därefter genast i
väg, åtföljda af Turistföreningens förare, den hygglige Sven
Jonsson, som skulle ro oss och visa vägen till forsame.
Enaälfvens omgifningar hafva till stor del karaktären af
ett verkligt flodlandskap. Den slingrar och gör krok på krok,
och dess väg går än förbi mörka skogar, än mellan låga deltaland,
som kanske uppstått genom någon nedslamning från fjällen,
och än flyter den i majestätiskt lugn mellan
videbevuxna stränder, där grässkörd nu som bäst pågår. Efter ett
par timmars rodd voro vi vid Handöl, en mindre by på ett
tiotal gårdar, som ligger på en sluttning vid älfven, och
hvarifrån man har utsikt öfver en vid skogsslätt, med det ena
skogsbältet efter det andra blånande i fjärran, här och där
genombrutna af glittrande vattendrag. I byn finnes ett
gammalt lappkapell sedan 1684. Efter en half timmes marsch
ifrån byn, på en våt och oländig mark, komma vi till Handölsforsarne.
På afstånd höra vi deras brus, och snart äro vi där
och se från höjden ned på de skummande och dånande
vattenmassorna, hvilka likna ofantliga snöhvirflar. Vinden för gång
på gång ett fint duggregn från dem emot oss, och träden,
buskarne och marken omkring äro genomvåta däraf. Rundt
om forsen står den dystra granskogen med de vilda klippstupen
i allvarligt begrundande och litet längre bort höja de
stolta fjällen sina snö- och iskrönta pannor. Närmast bland
dessa ligga de synnerligen vackra Snasahögarne. Århundrade
efter århundrade hafva de lyssnat till forsens bedöfvande,
aldrig tystnande sång.
Återfärden under den vackra eftermiddagen var härlig.
Följande dag fortsatte vi med järnväg mot Storlien genom
ett landskap, som söker sin like i dyster, öde skönhet. Banan
går fram genom en naken fjälltrakt, och ödsligheten afbrytes
endast af de låga, grå höladorna mellan myrarne, där några
knotiga björkar strida mot vinden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
