Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ligger midt för fallet, visar sig detta i en verkligen ståtlig gestalt.
Så snart den redan förut hvitskummiga ån nått fram
till klippbranten, störtar den sig lodrätt ned för att mot klippor
och stenblock sönderdelas i det finaste skum, som för ögat
döljer skillnaden mellan fallet och ån nedanför. Ungefär vid
midten af fallet framskjuter en klipphäll, som i viss mån
liknar en predikstol, och som torde hafva förskaffat fallet dess
namn.
Några minuters väg längre ned vid samma å ligger det
andra fallet, som kallas Storforsen. Detta är mycket lägre än
det föregående, och ser nästan mindre ut, men är ojämförligt
mycket vackrare. Blott en smal stråle bildar fallets öfre del,
men på midten är en afsats, mot hvilken vattenmassan sprides
öfver en större yta, innan den slutligen hamnar i den
nedanför liggande sjön. Denna sjö, som blott är en utvidgning af
ån, omgifves rundt omkring af höga, klippiga stränder, hvilka
kring fallet och dess spegelbild i de klara böljorna bilda en
ram af utomordentlig skönhet. Det hela utgör en så vacker
och harmonisk tafla, att man nästan ej vill skiljas från den,
och om man ej här känner sig stämd till poetisk begrundan
och ej genast diktar en sång till Storforsens ära, så ej är det
dennas fel — därom torde man i alla fall kunna vara ense.
Och när man omsider går att fortsätta sin vandring, då
tycker man sig i dessa två forsar ha sett en symbol af, att
det bullersamma, brådskande arbetet, sådant som Predikstolsfallet
företer, ej uträttar mera än det stilla och lugna, som
man ser i Storforsen, ty — märken väl — alldeles samma
vattenmängd passerar genom bägge forsarna —. Därom voro
vi öfverens, att om intet mer i vattenfallsväg skulle uppenbara
sig för oss, hade vi dock redan fått riklig lön för vår färd.
Anlända till Hotagen, där vi mycket gästfritt mottogos af
ställets pastor, skyndade vi att skaffa oss underrättelser om
Hasslingefallet. Man visste i allmänhet föga att omtala, men
vi hänvisades till en flottningskarl, som var hemmastadd i
traktens geografi. Denne upplyste oss om, att Hasslingefallet
ej låg långt ifrån Hotagen och dånet af forsen lät till och
med höra sig där. För att framkomma till platsen behöfde
man blott ro öfver sjön, hvilket kunde gå för sig på en halftimme,
och sedan följa en kort väg för att vara framme. Ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
