Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9
innan man kommer dit, ser man »Hans Pers krog» där vattnet
går in mellan branta, släta klippväggar och där ur klippan
rinner ett utmärkt dricksvatten. Bortom »Torskanäset» reser sig
»Stora Björnen», en köttfärgad klippvägg med en vildrosbuske
på krönet. Sedan ser man fyren strax in på sig. Vi ro förbi
Agersberget med dess terrasslika afsatser och sina vilda astrar
i skrefvorna. Så ha vi »Prim-malen»» med Lahibiagrottan och
den lilla Primön utanför. Där bredvid »Sölvpickaremalen» med
»Silvergrottan». Den går 29 alnar in i berget och skall i forna
tider hafva blifvit uthuggen på grund af sin förmodade
silfver-halt. Vi gå förbi fyren och »Smygen», där vattnet mellan
klipporna alltid lär stå orörligt stilla, hur det än må storma
utanför. Strax på- bergets nordsida ligger »Paris», en
samling små skär med lugnt vatten innanför. Så komma vi till
en märkelig plats som kallas »Palnatokeklippan». Helgasson
förtäljer med högtidlig min att Palnatoke ränt på skidor undan
vissa förföljare tvärs öfver berget och — hvilket väl ej ingått
i hans resplan -— susat ned för branten här, men lyckligt nog
och underligt nog blifvit stående oskadd vid vattenbrynet.
Under rörelse fara vi vidare förbi »Kulla lå», en bevuxen
dalsänka mellan bergsknallar, vidare förbi Jerndörren, Skarvnäset.
Och så äro vi framme vid den mångbesökta »Visitgrottan».
Här måste vi gå i land, icke blott för grottans egen skull utan
också därför att vårt turistanseende i Mölle annars skulle komma
på efterkälken. Det är en hög klippstrand med väldiga
stenblock, omgärdad af höga klippväggar på alla sidor utom mot
hafvet, där spetsiga klippor stå i vattnet. I den branta
klippväggen midt emot hafvet är det som vattnet under tidernas
lopp utsprängt grottan. Hvalfvet är splittrigt och gråspriingdt
af lafvar; allra innerst där vattnet ständigt sipprar, växa små
fina ormbunkar och saftigt gröna alger krypa öfver de våta
stenarne. I likhet med våra försiktiga föregångare, sticka vi
in våra visitkort mellan splittrorna i taket. Längre fram se
vi »Ablaham» en väldig strandmal och lummig dalgång. Vi
komma så till en klippa, om hvilken Helgasson berättar
följande: Han hade kommit här förbi med sex danska
fruntimmer, klippan var den enda, som ännu icke hade namn. H. var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
