Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
lanform mellan denna och Rumex obtusifolius — liksom de
flesta bastarder en sällsynthet af rang.
Kring grottorna vid Josefinelust, äfvensom vid Djupadal,
växer den lika sällsynta som vackra hvitoxeln (Sorbus Aria)
med sina ofvantill blankt mörkgröna, på undersidan snöhvita
blad; i klippskrefvorna frodas den saftiga Matricaria inodora
v. maritima och den lika fetlagda skörbjuggsörten (Cochlearia
officinalis). Något längre bort emot fyren träffar man den
ståtliga månviolen (Lunaria rediviva) med sina stora ljusröda
blommor och egendomliga skidor, och där och hvar på fuktiga
klipp-afsatser lyser det hvitt af den svenska kornellens (Cornus
sue-cica) skära blomsamlingar.
För öfrigt är norra sidan af Kullaberg artfattig i
jämförelse med den södra; så mycket mera lönande är däremot
trakten omedelbart kring Mölle, och särskildt anbefalles cn
promenad på strandängarne mellan Mölle och Lerhamn. På
gräsbevuxna ställen glimmar det rödt af den lilla näpna Erythræa
vulgaris v. minor, och i dess närhet finner man den snarlika,
för ett tiotal år sedan upptäckta E. glomerata — en raritet af
första ordningen. I sanden växer den styfva, stickande
sodaörten (Salsola Kali); den glatta saltörten (Svæda maritima) den
köttiga glasörten (Salicornea lierteacea) och den mjuka, klibbiga
Senecio viscosus; längre söderut i närheten af Limhamn en
ståtlig, blågrön tistel, som eget nog hör till de flockblomstrigas
familj — Eryngium maritimum. I små vattenpussar växer Alisma
ranunculoides med skära, jungfruligt rodnande kalkblad och den
lilla fina, nästan helt i vattnet lefvande kärrflokan
(Heloschia-dium inundatum).
Längs gatorna i Mölle står den ståtliga Mentha viridis,
som ännu i slutet af oktober bär högt siDa blågredelina
blomspiror. På fuktiga ställen frodas äfven loppörten (Pulicaria
vulgaris), kransborren (Marrulicum vulgäre), Anthemis Cotula,
många andra rariteter att förtiga.
Ett egendomligt drag i Kullafloran är dess fattigdom på
nyponbuskar. Utmed vägen mellan Kullagården och Mölle stöter
man dock på den egendomliga Kosa rubiginosa, hvars blad dofta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
