- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1895 /
36

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

36

ma, hvars färg underligt stötte i brunrödt — där dref all den
upptinade hästspillningen kring bland halm oeh strö, medan
vattenståndet steg och så småningom dränkte detta slags
osnyggande vinterminnen. Åkertegarna och gräslindorna kring
kyrkbyns spridda hemmansgårdar visade ett grådaskigt snötäcke,
som här och där föreföll lappadt med mörkare isättningar,
hvilka dock endast utgjordes af stora, kala markstycken, där
den gulnade sädesstubben drömde om uppståndelse. På
konst-ladt sätt hade snön här blifvit undanskaffad genom påförande
af en blandning aska och sand, som underlättat dess smältning
— också med landsvägarna förfar man här ibland på samma
egendomliga sätt. Somliga dagar mot slutet af april föll regn,
mildt, vackert vårregn, som naturligtvis endast påskyndade
för-yngringsarbetet, hvilket synbarligen pågick med sjudande fart.
Och att våren heller ej kunde vara fjärran, därom kvittrade
också sädesärlan, därom drillade lärkan och sjöng bofinken,
medan svan och gås förnämt drogo fram i fylkingtåg under
den klarblå himmeln. Ju längre fram i månaden det led, desto
kortare blef det mellan regnskurarna, och gammalförståndigt
folk profeterade om en svår myggsommar, hvilket också blef
förhållandet.

Denna tid eller vårbrytningen kallas här uppe »förfallet»,
ett rätt betecknande namn för öfrigt. Inga vägar äro då
pålitliga kvarken till lands eller sjös, det »hvarken bär eller
brister», och den som då måste färdas ute i mark och skog har
att öfvervinna svårigheter, om hvilkas beskaffenhet och
utsträckning en »sörlänning» knappast kan drömma.

* *

*



Den 29 april skulle jag för tredje gången under året resa
den 16 mil långa vägen rätt öfver skogarne till Gellivare.
Förut hade denna färd endast erbjudit behag tack vare
ypperligt före och mestadels gynnsamt väder, men nu skulle det
säkerligen blifva annat af — hade jag blott velat lyssna till mina
vänners alla välvisa föreställningar och ej uteslutande tagit
hänsyn till nödvändigheten af att efter ändad tjänstgöring i Pajala
begifva mig till mitt nya hem i Gellivare, skulle jag också utan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:52:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1895/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free