Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
regn och blida. Det var ett öronpinande rassel, ett knastrande
och brakande utan all ände, när den nattgamla isen bräcktes
under hästhofvarne och medarnes järnstänger.
Som sagdt fortsattes färden från Peräjävaara till Tärändö,
denna trefna kyrkby, belägen omkring utflödet af älfven med
samma namn, hvilken tjänstgör som en slags ytterst
märkvärdig vattendelare eller bifurkationsflod mellan Torne och Kaliks
älfvar, ett måhända i hela världen allenastående naturfenomen.
Härunder iakttog jag bland annat en samling svartliåriga
fjärillarver på snön och en präktig gammal gräsanddrake vid en
öppen bäckåder, som silade fram genom en myr. Flere gånger
varsnades gäss och svanar sträcka norr ut med makliga
vingslag. När man kommer till kyrkbyn denna väg, har man att
passera ett flertal vidsträckta myrar, och dessa liknade nu
stormrörda fjärdar. Vattnet förebildades här af myrens smältande
snösörja, som ofta redan gått öfver i flytande form och hvars
färg drog i grågrönt, vågbärgen eller böljekammarne af råkar,
som tornat upp mot hvarandra, skummet af hålfylld, frasande
is. Skuolffe föreföll ej något vidare belåten öfver att beliöfva
kryssa sig fram öfver alla dessa besvärliga myrar — ibland
måste han gifva sig i och simma, sedan han hållit en lång,
klagande monolog. Den yfviga pälsen slöt sig ruggig och
stri-pig efter hans stackars frusna kropp, men jag kunde
sannerligen ej hjälpa honom, då han på inga villkor behagade åka.
Klockan 7 på morgonen nådde vi fram till Tärändö, hvarest
jag tog in i gästgifveriet i Wanhatalo-gården, där den gamle
skjutshållaren Heikki Adamsson då ännu lcfde och bodde. Af
min körsven fick jag till lifs åtskilliga historier om de
underliga samlingar af lokor och gamla hästskor och allehanda
husgeråd, som denne Wanhatalo bragt ihop. Han var tydligen ett
offer för samlaremani, hvilken både idiotiserat och förljufvat
hans lif, liksom så många andras, men som en sannskyldig drake
rufvade han verkligen öfver sina skatter, ty jag fick hvarken
nu eller följande sommar den äran att fullständigt bese dem.
Folk i bygden spådde honom en ordentlig gastkramning på
döds-lägret, ty malicen ville veta, att han i likhet med sin
trollkunnige far plägade vara skäligen orättrådig — denne gamle Adam
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
