Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
timmertallar! Öfver Iluhtarnaanvuoma nådde vi härefter fram
till byn Järämä, den ock Sätter kallas.
När vi efter en stunds rast, hvarunder jag af trötthet
somnade in på pörtgolfvet i en af gårdarne, åter drogo ut på den
mödosamma färdvägen, kommo vi först till en myr, där
Erio-phorum blommade och en trana syntes spatsera utan att det
minsta oroas af vår skäligen bullersamma framfart på det
slaskiga föret. Nådde vi så Ak.sujola, som vållade oss bekymmer,
förtret och nesa. Vid den vanliga undersökningen med en påle
befanns nämligen denna vildt brusande bäck, som redan
strömmat vida öfver sina bräddar, föra mer än famnsdjupt vatten,
hvarjämte isen därunder var långt ifrån pålitlig. Då Aksujoki,
som är ett biflöde till den ganska stora Linaälfven, sålunda
redan börjat på att v gå», återstod intet annat än att göra en
krokväg ner till hufvudälfven, som nog ännu borde vara
trafikabel liksom Angesån. Genom ett vidsträckt grandrog, där
träden stodo som i kruka, enär grendroppet bildat djupa grafvar
i snön kring stammame, togo vi oss därför fram till Linaälfven,
som rinner fram mellan branta stränder och hvilken vi utan
vidare äfventyr passerade strax ofvan liautalcoski, en högljudt
hinnande fors, i hvars grannskap vi varsnade tvenne alfåglar
— våren var sannerligen i annalkande, det syntes tydligt nog!
Att börja med hade vi nu ej ens någon af dessa eländiga
vintervägar att följa utan måste tvärs genom vildskogen i en mycket
kuperad terräng söka oss fram bäst vi kunde. Efter ett
oupphörligt rakande öfver vindfällen och moras kommo vi dock
ändtligen fram till den gångstig, hvilken på vinterföret befares
med släde mellan finnbyarna. Härefter styrdes kurs på
Yrti-vaara, en rätt omfattande by på en höjd ofvan Rautajärvi stora,
vackra träsk, som vi efterhand nådde.
I Yrtivaara dröjde jag en god stund under samspråk med
byborna om den gångna vintern, skogsförhållanden, nyheter och
väder och vind. Trots af att gubbarna sålunda fingo sitt
lyst-mäte på allsköns prat om allt möjligt och ingenting samt i
uppsluppet godt lynne behagade smickra mig för mitt tilltag
att ej tveka att färdas öfver skogen den här vanskliga årstiden
midt i »föresförfallet», gjorde ändå husbonden i den gård, där jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
