Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
norrut. Ja, sannerligen var ej detta åkdon af »simplare
beskaffenhet», rent ovärdigt simpelt för en uttröttad och redan
förut tillräckligt rådbråkad gentleman! Det var nämligen utan
alla omskrifningar rätt och slätt en arbetskärra utan
tillstymmelse till fjädrar af något slag. Snällt oeh beskedligt
emballerade jag mig emellertid i min lappmudd samt lade mig ner på
kärrans botten med en filt som hufvudgärd, hvilket jag tyckte
skulle blifva högst bekvämt. Men, herre min skapare, hvad
den kärran skakade erbarmeligt! Inte ens med bästa vilja och
anlitande af alla mina krafter lyckades jag ligga still i det
oroliga fordonet utan slängdes som en vante från den ena sidan
till den andra och tog, gunås, ordentlig »törn» öfver allt.
Väglaget var nämligen helt enkelt gement, än knaggligt, så att min
kropp formligen led tortyr, än uppblött och snömängdt, så att
vi måste köra som ena riktiga stympare. Emellertid kommo
vi verkligen helbregda fram till nästa gästgifveri vid Leipojärvi,
hvilket förvånande faktum nästan öfvergick mina förväntningar.
Om den återstående delen af vägen är nu ej mycket att
säga. Att myrarne lågo öfversvämmade som sjöar och att
älf-selen (lugnvattnen i älfven) liknade hafsvikar, att bäckarne med
sitt myckna strömvatten gestaltade sig som åar, allt detta är
nämligen redan nämndt. Ofvan Leipojärvi började emellertid
väglaget att blifva allt sämre för hjuldon, om det också ej alls
dugde för släde. Där fanns nämligen djup snösörja nästan
öfver allt, och detta förhållande verkade naturligtvis menligt på
farten och tröttade hästen öfver höfvan. Till sist nådde vi så
fram till Gellivare — klockan var då omkring 7 på aftonen.
Jag hade sålunda på 1 1/2 dygn tillryggalagdt den 16 mil långa,
mer än mödosamma vägen från Pajala, såsom förut nämndt den
besvärligaste och mest ansträngande färd, jag någonsin vet mig
hafva företagit. Här i Gellivare höllo »De Dundrande
Bröderna» — så tolka laici föreningsinitialerna D. D. B. — ett
festligt ordenssamkväm, hvari jag välvilligt inbjöds att taga del.
Det går dock skäligen klent att glamma, när alla leder värka
och hufvudet tynger af trötthet! Därför bröt jag upp strax
efter supéen eller vid 12-tiden och gick till kojs på mitt rum
i hotellet för att njuta välbehöflig hvila. Såsom bevis på, huru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
