Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
131
Vi kände, att vi hållit på att råka i konflikt med en
häfd-vunnen institution, och doktorn, som var blygast, hade redan
beslutat att underkasta sig med ett: »Ja, i så fall få vi väl
lof —- — —», då majoren, som bättre bibehållit fattningen, tog
till orda och förklarade, att han icke ämnade opponera sig mot
själfva saken, men hemställde, huruvida icke fem liter mjölk
vore väl mycket till tvänne koppar té. Kunde vi icke få litet
mindre ?
»Ahjo, låt gå för två liter! Då ror jag ut mjölken till
herrarne.»
Affären uppgjordes, och vi vandrade, ledsagade af vår
mjölkman, upp i byn, där vi snart träffade flere af åborna, fingo
bekräftelse på topografiska kartans uppgift, att byn bredvid
hette Södersunda, hade ungefär lika mycket öppen jord, men
var kanske gentilare bebyggd. Vidare kastade vi oss i en
diskussion öfver den amerikanska rosenpotatisens företräden och
nackdelar i jämförelse med »Magne-boni», skildes från våra
ny-förvärfvade vänner och gåfvo oss på väg för att upptäcka
Södersunda, där verkligen några byggnader i half villastil
bekräftade grannbyamännens utsago. Här fingo vi en aning om
tillvaron af ännu ett samhälle, Vånö, längre i söder, som skulle
vara ännu mycket ståtligare, anlöpas af ångbåt (Gustafsberg I)
samt hysa sommargäster i massa. Den inbrytande skymningen
tvang oss emellertid att anträda återtåget. Vi varskodde
mjölkmannen, som nu presenterade sina hemmavarande döttrar; en
son hade han ock, men denne var lots på Hufvudskär.
»Ja, då kunna vi hälsa eder, att han är rask och
välbehållen. Vi seglade från Hufvudskär i morgse.»
Vid dessa torftiga men goda och färska underrättelser från
sonen lade gubben i dagen sin glädje med en liflighet, som
knappast är vanlig hos skärgårdens befolkning, hvilken i regeln
har tankeapparaten bättre smord än munlädret.
Vi rodde nu ombord, följda af gubben och mjölken i en
ökstock. Den första syn, som mötte den nye stewarten vid
ombordstigningen, var vår mjölkbutelj, vederbörligen påfyld.
Den oförbätterlige Obelisken hade icke kunnat böja sitt
istadiga samvete till lydnad under våra klara order. Doktorn fick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
