Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
139
l:o. Från Gellivara förbi de stora grufvefälten vid Luossajärvi
till Ofoten, vanligen kallad Kieruna-banan. Dess längd beräknas till
c:a 25 mil. Skall genomgå mycket intressanta turisttrakter.*) Det
är antagligen blott en kort tidsfråga, tills den blir förverkligad nu,
sedan stambanan nått Boden och frågan om befästandet af denna
viktiga ort — “Norrlands lås“ — börjat omfattas med allmän
hänförelse.
2:o. Murjek—Jokkmokk—Kvikkjokk—Västerhafvet antingen
i närheten af Sulitälma grufvor eller Sörfolden. Den synes ej ha
stora utsikter att snart komma till stånd, om man än måste
medgifva att Kvikkjokkfjällens malmer (järn- och silfvermaler),
magnesitlager o. a. stenrikets produkter förr eller senare måste
framtvinga en tidsenlig samfärdslinie efter denna sträcka.
3:o. Från riksgränsen S om Nasafjäll finnes på åtskilliga
kartor ett baneprojekt utprickadt nedåt Vindeln. Å norska sidan
möter här verkligen en ordentlig järnvägsstakning, men detta
oaktadt torde denna bana ännu böra räknas mera till fantasiens värld.
Vidare möta vi bland de bekväma samfärdsmedlen:
Ångbåtar.
Egendomligt nog hafva sådana ännu ej fått synnerligt stor
användning i detta sjörika landskap. Allra första gången en
ångbåt sågs på lapskt område var i slutet af 1860-talet, då sådan
i sammanhang med det misslyckade försöket att kanalisera Lule
älf insattes på traden Edefors—Storbacken, hvars öfversta del
till några km är ofvanom lappmarkslinien. Sedan dröjde det
ett par årtionden tills nästa steg togs. Men så skedde det ock
under mindre vanliga förhållanden. »Signe» — så hette den
första ångbåten på en lapsk sjö — gjorde nämligen sin entré
till sitt nya verksamhetsfält vid — 30 graders köld!
»Klockan 10,21 på aftonen onsdagen den 22 dec. 1880, vid
en temperatur af 30 »streck under frysmärket» stannade ångslupen
»Signe» vid Avaviken i östra ändan af Storafvan, den östligaste
sjön i den långa sjökedja, som upptager det mesta vattnet från
Arjepluogsfjällen och aftappas i Bottniska viken genom Skellefte
älf. Ovanlig tid, ovanlig temperatur och, framför allt: hittills
ovanligt ställe såsom slutpunkt för en ångbåtsresa!!! Inom Norrbottens
lappmarker och, om förf. minnes rätt, i hela svenska, ja i hela
europeiska Lappland från Jämtlandsgränsen till Hvita hafvets och Norra
ishafvets stränder hade aldrig förut en ångbåt befunnit sig vid någon
af de otaliga stora sjöar, hvarpå denna väldiga sträcka är så rik.
*) Jämför förf:s uppsats i årsskriftens 3:e häfte (1887).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
