Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
145
ska finnärne »såsom en förtryckt nationalitet» under sina
mäktiga vingars skugga och så finge vi helt oväntadt — en
»Schleswig-Holsteinsk fråga»! Bästa sättet att förekomma en sådan
olycka är onekligen att jämväl till språket försvenska våra
finnar. — En mycket väsentlig del af vårt finsktalande område
skulle nu genom Vittangi-vägen få sin handel och vandel riktad
åt svensktalande områden, såsom Gellivara nu håller på att
bli. Att denna landsväg utsträckes ännu längre, så att äfven
det fattiga Enontekis inryckes, är likaledes absolut nödvändigt.
Sannolikt uppstå snart andra viktiga förgreningar från denna
väg, blott den blir färdig.
Bl. a. stora vägplaner, som redan börjat förverkligas, må
nämnas Arjepluog-vägarne, hvarmed vi mena icke blott landsvägen från
Avaviken till Arjepluog, utan ock dennes fortsättning S om de
stora sjöarne till Norge — en affär på mer än 1/2 million kronor
enl. kostnadsförslaget. Denna senare sträcka torde vara af
öfvervägande unionspolitisk betydelse.
Inom Västerbottens lappmarker arbetas ifrigt på
förverkligandet af en väg, som skall sammanbinda Vindelns dalgång
med Norge — och torde denna väg utom all fråga bli till stor
praktisk nytta.
I afseende på vägar står den västerbottniska delen af
Lappland högst betydligt framför den norrbottniska.
Sammanlagda väglängden är mer än dubbelt så stor, oaktadt arealen är
vida mindre. Man synes ock här ha tagit saken mera
praktiskt. Ett vackert föredöme i detta afseende lämnar
Vilhelmina socken, där man nu har under utförande planen för ett
helt system af billiga, men för ortens behof fullt tillräckliga
»bygdevägar». Också har man där lyckligen undvikit den
stötesten, som så ofta möter i andra trakter, nämligen att byar, som
ej ha ringaste nytta af en väg, ändå få på ett högst kännbart
sätt bidraga, såsom t. ex. byarne efter Stora Lule älf, hvilka
ej ens ha en byaväg, men så mycket drygare vägunderhåll i
socknens öfriga delar!
Förrän vi lämna landsvägarne, vilja vi påpeka ett
oväntadt barbari, som vår tid tillåter sig mot ett gammalt
hederligt släkte af landsvägsveteraner — nämligen milstolparne.
Svenska Turistföreningens Årsskrift, 1895. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
