Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
dubblas, och barrskogsranden där ofvanför förflyttas till orätt
plats eller styckas och vrides till underliga flikar och linier.
Det egendomligaste, mest framträdande draget hos
Sandöns natur torde vara den fullkomliga frånvaron af det fasta
berget, skärgårdens rundade gneiskobbar eller siluröarnas
kalkbranter. En ofantlig, låg sandkulle midt i det vida hafvet är
ön, utvaskad och hopad af hafvet själft, men också offer för
dess ständiga angrepp. Såvidt geologen rätt kunnat tyda öns
bildningshistoria, är den nämligen en produkt af hafvets
storartade sorterings- och omlagringsarbete.
Sandön är helt ung, såväl i fråga om materialets ålder,
som om det tidsskede, då den först framträdde som en
individualiserad ö. Skildringen af dess bildning blir därför en
redogörelse för en viss liten fas af Skandinaviens geografiska
utveckling efter de stora nedisningarna, och för att rätt
klargöra förloppet, måste vi i korthet teckna utvecklingen äfven
inom andra delar af nämnda område.
De stora isströmmar, som under olika skeden af istiden
öfverskredo Östersjöns bäcken, kvarlämnade som resultat af sitt
nötnings- och transporteringsarbete ett mäktigt täcke af en
mörk, seg, blockförande moränmergel. Den sista isströmmen
vek för ett stigande haf, det senglaciala ishafvet, som vid tiden
för sin största utbredning inom Sandöområdet stod omkring
80 m högre än den nutida Östersjön. När så en höjning
inträdde, afspärrades förbindelsen med världshafvet, hvilken
förmedlats såväl genom de nutida danska sunden, som genom ett
bredt sund öfver mellersta Sverige, och det baltiska ishafvet
förvandlades småningom till en sötvattenssjö, hvilken afbördade
sitt vatten genom de flodlika Bälterna och Öresund. Detta
sötvattensbäcken, det största kända på hela jorden, benämnes
Ancylussjön efter en liten snäcka, som rätt talrikt lefde däri.
Genom nyssnämnda landhöjning, hvilken föranledde bildningen
af Ancylussjön, lyftes till vattenytan det mäktiga
moränmergel-täcket, som måhända på grund af de i djupet belägna
kalkbäddarnas reliefsförhållanden inom Sandöområdet ligga högre än
i omgifvande delar af Östersjön. Härigenom fingo vågorna
tillfälle att bearbeta och sortera moränmergelmassan. De finaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
