Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
185
ler- och kalkpartiklarna uppslammades, löstes delvis i vattnet
eller fördes med strömsättningen till aflägsna trakter, där de
bottenfälldes, bildande fina djupvattensleror. Men de kvarblifna
beståndsdelarna, blocken och den gröfre sanden vräktes af
vågorna upp på den nybildade öns strand, sålunda danande ett
allt mäktigare täcke öfver det återstående moränpartiet.
Yinden spelade fritt öfver den lilla ön, ref upp den
torrlagda strandsanden, förde den inåt och aflagrade den till sist
på små dyndrifvor. Så växte ön under fortgående landhöjning.
Om formen och utsträckningen hos denna Ancylustidens
Sandö veta vi föga, dess fauna och flora är för oss fullständigt
okänd, ty genom en ny landsänkning, som åter bräkte
östersjö-bäckenet i förbindelse med världshafvet, omlagrades ön nästan
fullständigt och sjönk under hafsytan. Yid tiden för sin största
utbredning stod detta haf inom Sandöområdet något mer än
30 m högre än nu, och ön bildade då ett troligen till någon
liten del torrlagdt ref.
Från begynnelsen af den efterföljande landhöjningen fram
till nutiden kunna vi bättre följa öns utveckling.
Till en början, innan den ännu nått sin nuvarande
omfattning, synes flygsanden hafva drifvit nästan fullkomligt fritt
omkring. Då bildades den i det föregående nämnda Höga åsen,
en väldig, numera skogklädd dyn, hvilken sträcker sig tvärs
öfver ön. På grund af ännu ej närmare kända förhållanden
afstannade sanddriften sedermera för en lång tid eller
inskränktes åtminstone i hög grad, allt under det ön så småningom
höjdes upp ur hafvet.
Från de kringliggande fastlanden och öarna drefvo
olikartade frön och frukter ditut, kastades af vågorna upp på
stranden och grodde där, om den torra, näringsfattiga sanden kunde
tjäna dem som en dräglig jordmån. Fåglar voro också goda
fröspridare, och vinddrifna insekter funno på den ensliga ön
en sista tillflykt. Så fick Sandön på olika tider, från skilda
håll och med mångfaldigt växlande medel sin, trots det
isolerade läget, ganska rika flora och fauna.*)
*) De luckor i växt- och djurlifvet, som utmärka Sandön, hafva sin
förklaring i det förhållandet, att ej den ringaste vattensamling eller forsump-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
