Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
189
så, att blocken under soliga dagar blifvit olikformigt uppvärmda,
de för solstrålarna utsatta delarna mest, de i skuggan liggande
eller i sanden nedsänkta mindre. Härmed följde en olikformig
utvidgning, som föranledde bortsprängning af skifformiga stycken.
Andra stenar visa ett par mot hvarandra liggande, nästan
plana, väl glättade ytor och mellan dem en skarp, rak kant,
som sträcker sig tvärs öfver stenens hela öfre sida. Med
kompassens hjälp skola vi lätt finna, att flertalet af dessa kanter
äga en nära öfverensstämmande riktning, nämligen ungefär
vinkelrätt mot dynens längdutsträckning.
Det är i dag rätt lätt att gifva tolkningen på denna
företeelse. Nordostvinden jagar utan hinder fram öfver udden,
rif-ver upp sanden och drager den med sig framåt, så att luften
till en meters höjd öfver marken är fylld af yrande sand. Att
denna besitter en ansenlig rifvande och nötande kraft, erfara
vi af den brännande sveda, som sandpiskningen framkallar i
ansikte och händer, då vi böja oss ned för att på närmare håll
betrakta de kantiga stenarne. Det kräfves endast en under
långa tider fortsatt verksamhet, för att flygsanden skall kunna
utöfva en märkbar afslipning på de talrika blocken. Men för
att denna afslipning skall dana plana ytor och skarpa kanter,
fordras vidare, att sanden föres fram i en eller i tvenne,
hvarandra motsatta förhärskande riktningar. Sannolikt är detta
också här fallet, ty endast nordost- och sydvästvinden stryka
ohejdade fram öfver udden parallelt med dynranden. För
sydosten ligger däremot udden i lä och nordväststormen pressar
sig i växlande riktning uppför dynen.
Från de på dessa flygsandsslipade stenar rika
klapperslätterna går vår färd upp mot dynen. Ur dennas yttersida
fram-sticka öfverallt döda, ännu upprättstående stammar och torra
grenar, på hvilka de mest motståndskraftiga partierna genom
flygsandsslipning ofta mycket sirligt utmejslats. Dessa rester
af den genom öfversandning kväfda skogen blottas nu alltmera,
därigenom att dynen drager inåt ön. Längre söderut, där
dynens förflyttning går raskare, är en betydande vidd täckt af
en dylik död skog.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
