Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224
ställena började blifva allt glesare. Ännu några hundra meter
och en oerhörd snödal spärrade vår väg. Den tätt packade, af
solen sammanvittrade snön bar och snart voro vi öfver. Rundt
omkring utbredde sig väldiga snömassor, den eviga snön. Huru
sällsamt! Snö, som aldrig smälter, snö, som hopats under sekler.
Yid randen af drifvoma spirade en den allra älskligaste
ranunkel. Det var lifvet, det ungdomligt varma lifvet, jungfruligt
täckt och ystert, i omedelbaraste grannskap af dödens kalla
andedräkt. — Idel stenmassor, mer eller mindre branta, bildade nu
fjällets fortsättning ända upp till toppen. Vi arbetade oss
småningom allt högre och högre upp. Vår föresats att nå själfva
krönet måste dock uppgifvas på grund af den intensiva blåsten
med åtföljande kyla. När vi efter en stund vände, visade
barometern 1 300 meter öfver hafvet; således en betydlig höjd. På
de små jordfläckarna här uppe, bildade af vittringsprodukter
och multnade lafvar, antecknades 14 fanerogama växter. Ännu
vid 1 200 meter hade anträffats för sin tillvaro kämpande
pyg-méer af lingon och blåbär.
Mot aftonen åter nedkomna till stranden funno vi sjön i
häftigt uppror. Fjällsjöarna äro som bekant mycket nyckfulla
och opålitliga. Detta var icke första gången, som vi utan att
på stranden kunna märka någon vidare vind, funno sjön
upprörd af höga vågor. Ätt vi denna afton lyckligt skulle komma
öfver sjön i vår bräckliga farkost, som, halffylld med vatten,
upprepade gånger vräktes långa stycken på de skummande
vågtopparna, var mer än vi själfva under öfverfartens långa
minuter vågade hoppas. Vi hade ej trott faran vara så stor, som
den i verkligheten var.
Vistelsen inom kåtan, som i allmänhet inskränkte sig till
nättema, skulle varit ganska dräglig, endast vi haft några
renskinn. Gumman hade blott ett sådant, som visserligen
förskonade oss från att ligga på bara riset, men något att hölja
på oss om nätterna hade vi ej. Detta blef så mycket
kännbarare, som de första dagarna i augusti medförde nordlig blåst
med en temperatur af endast några grader öfver noll. Så snart
elden slocknat, vaknade man af köld. Vi eldade under dessa
nätter, så att gumman, som mådde förträffligt i sina pelsar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
