Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226
kaise. En bred och djup från Paittasjärvisjöarna uppskjutande
dalgång, inneslutande en mängd vattenflöden, däraf en stor älf,
skiljer de båda fjällen åt. Att komma öfver denna dalgång var
ogörligt förrän högre upp, och vi måste i många timmar tränga
oss fram på den rikt björkbevuxna, delvis branta fjällsluttningen.
Denna vandring var den besvärligaste, som mötte oss under hela
resan, och vi voro hardt när förtviflade. Oupphörligt mötte vi
videsnår så täta, att det var omöjligt komma genom dem; kläder
och ansikte refvos sönder. Sedan vi kommit högre upp i dalen och
trädregionen började vika, blef det dock bättre, helst som vi då
anträffade renstigar. Väldiga flyttblock med kubisk form af
någon lösare mörkbrun bergart, lätt klyfbar i tunna, regelbundna
skifvor, väckte här en berättigad uppmärksamhet. Vi voro nu
vid målet för vår utflykt, endast skilda genom en älf, och efter
att hafva vadat öfver i det iskalla vattnet kunde vi vid midnatt
slå läger vid foten af Kebnekaise. Här funnos verkligen några
gamla, krokiga björkar, hvilka dock ej syntes efterträdas af yngre
generationer, och därför nog snart skola försvinna. De kommo oss
emellertid väl till pass, och snart flammade en präktig brasa i den
stilla natten. Termometern visade omkring 0° C. Den sida af
fjället, till hvilken vi kommit, var den södra, som var ganska brant
och i det närmaste snöfri. Vi gjorde här uppåt morgonen några
botaniska undersökningar och voro sedan klara till återfärd. En
bestigning af de intressanta norra topparna skulle kräft flere
dagar, och vår afmätta tid tillät ej detta. Hemvägen togs rakt
öfver Signetjåkko, och det var först från de högsta sluttningarna af
detta fjäll, som vi fingo en öfverblick af den omgifvande
trakten, säkerligen en af de vackraste i Lappland. Både trötta
och hungriga återkommo vi följande dag till Paltaluokte.
Sedan ännu några dagar gått till ända och provianten
betydligt förminskats, måste vi tänka på öfverfärden till Norge.
Slumpen gynnade oss härvid. Samma dag vi skulle begifva oss
af öfver fjällen anlände nämligen en båt med man och kvinna,
de samma som vi träffat vid forsarna. De hade varit på fiske
och medförde ett 50-tal sikar. Genom att låta dessa lappar
ro oss till slutet af sjöarna kommo vi undan 1 1/2 mil af den
värsta vägen. Den begärda godtgörelsen var 8 kronor, 5 för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
