Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228
vi ej denna morgon att nedåt den mot Sitasjaure allt mera sig
vidgande dalen finna tusentals renar. Nu var det slut på
mödorna, nu skulle vi lätt få en lots till Norge! — Ja, så trodde
vi. Komna fram till kåtarna, blefvo vi dock snart beröfvade
denna illusion. Lapparna voro visserligen nyfikna, men mycket
ogina; de nekade att lämna mat, och att få någon lots var cj
att tänka. Möjligen var svårigheten att meddela oss i någon
mån orsaken till deras ogästvänlighet, men, som det sedan
blif-vit oss bekant, äro just dessa familjer icke vidare väl kända. —
Det var med beklämdt hjärta, som vi på aftonen fortsatte vår
vandring. Trakten var utomordentligt vacker; de milsvida jämna
dalarna gåfvo en behaglig omväxling efter passagen af de vilda,
isiga bergpassen. Snart voro vi nere vid Sitasjaure, hvilken vi
skulle följa ända till norska gränsen. Hela denna väldiga sjö
ligger öfver trädgränsen och icke ett träd, icke en buske kunde
upptäckas på de flacka, rikt gräsbevuxna strandomgifningarna.
På en halfö sträckande sig långt ut i sjön låg det egendomliga
fjället Pierka. — Mot aftonen följande dag nalkades vi det
1 300 meter höga Måkkolis, likaledes stickande långt ut i
vattnet och visande högt belägna, praktfulla strandlinier. Här veko
vi af om det synnerligen branta hörnet af Skåddåive och kommo
upp till den på 660 meters höjd liggande lilla sjön Rarkajaure.
Denna ligger på själfva Kölen och dess vatten rinner både mot
Östersjön och Atlanten. Nu hade åter högfjällen vidtagit, fastän
med märkbart annan form — brantare och spetsigare — s. k.
tinder. Den trakt, som nu började, kan ej beskrifvas; man
måste hafva sett den för att få en föreställning om densamma.
Den ödslighet, den stelhet i naturens former, som här rådde,
kan man knappast tänka sig; endast nakna klippor, lösryckta
stenblock, is och snö; ingen tillstymmelse till växter eller
lif. Rundt omkring ett bedöfvande larm af de mot
klippväggarna ursinnigt piskande fjällbäckarna, och hela bergdalen
inhöljd i den tätaste dimma. Något liknande skulle vi trott oss
finna vid polen, men ej här några mil från norska kusten. —
Kartorna stämde icke alls, men vi hade ju endast att följa
vattnet. Snart vidgade sig dalen, bildande stora sjöar, hvilka
afbördade sitt öfverflöd af vatten under väldiga vattenfall i en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
