Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
267
nast på orden, enär jag i alla fall skulle göra en sommarresa
söderut ända till Skåne, och så följde längre fram en liten
korrespondens, mötet på det vackra Yisingsö med hela familjen
uppgjordes, — och nu var jag här.
Man föreslog mig först en liten stunds hvila på hotellet
efter den ansträngande nattresan från Skåne. »Hotellet? fanns
det hotell på Yisingsö?» Jo, och det ett ganska prydligt ändå
med vackert läge och med en charmant utsikt öfver Yättern.
Dit förfogade jag mig alltså, ledsagad af sonen i familjen, den
unge Jönköpingsgymnasisten, och på vägen mötte mig en ny
öfverraskning, då han utpekade för mig den nya präktiga
badinrättningen, anlagd i fjol samtidigt med hotellet. Yisingsö
söker alltså följa med sin tid.
Efter en kort men uppfriskande »siesta» i ett af de trefliga
hotellrummen, hemtades jag åter af min nye vän gymnasisten;
och uppe på den höga strandvallen, på en öppen fyrkantig
gräsplan nedanför Yisingsborgs ruiner, satt jag snart därefter med
hela familjen i all sköns ro och gamman kring den rikliga
mat-säcksmiddagen. Det var en yppigt grönskande plats, som efter
allt utseende varit i gamla tider något slags gårdsplan inom
Yisingsborgs vallar. Ruinerna af borgen skymtade också
pittoreskt fram mellan träden ett stycke ofvanför. Trefligare plats
kunde ej ha valts. Yisserligen lågo vi ej i gräset på äkta
mat-säcksvis utan sutto ordentligt kring ett dukadt bord, som
utflyttats på gräsplanen från det närliggande s. k. »konditoriet».
Men den fria öppna himmelen hade vi öfver oss, suset i
trädkronorna omkring oss och den vackra blå Vättern nedanför,
och glada voro lynnena, och god var matsäcken, — maken till
färsk spenat hade jag inte fått i sommar.
Efter middagen sträckte prostfar och jag ut oss i
gröngräset på den forna slottsvallen ofvanför och blickade ut öfver
himmel och vatten och bort emot det lilla Grenna på stranden
midt emot och lyssnade till suset i ask och rönn, till surret af
insekter och till det glada fågelkvittret rundtomkring och
glammade själfva småtrefligt om gammalt och nytt — tills
frun-timmerna kommo med kaffebrickan, och ytterligare ökade
tref-naden. Den som varit med om sådant där, kan själf tänka sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
