Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
285
byggnad är kuriös nog, enär den till sin högre del blott utgöres
af ett smalt fyrkantigt knippe resvirke med en koppartäckt
spetsig huf öfver. På afstånd tar sig dock detta enkla tom
rätt bra ut.
Men om kyrkans inre är så mycket mer att säga. Ja
redan vid inträdet stannade jag med förvåning framför den gamla
kyrkdörren. Den var nämligen alldeles öfversållad med
ofantligt stora platta, tydligen handsmidda, spikhufvuden af sällsamt
utseende, och på min förfrågan om idéen med denna underliga
utstyrsel berättades, med stöd af en vers i den ofvan omtalade
dikten »Väpnaren och trollen» af Wirsén, att alla dessa
spikhufvuden skulle enligt någon folksägen på ön ha blifvit smidda
af det stora järnspjut, som ett af trollen i »Sälde hög» slungat
efter den flyende väpnaren. Den åsyftade versen lyder så:
»Men ett af trollen
Ur gråkappsfållen
Dock hann att slunga ett giftigt spjut,
Det föll på vägen vid slottets knut,
Och väpnarn smed det till naglar hårda,
Som ännu sitta på kyrkans port.»
När vi så ändtligen genom denna port inträdde i själfva
kyrkan — så måste jag en stund stå stilla af idel öfverraskning.
Var detta verkligen en lutersk landtkyrka hemma i Sverige?
Jag skulle kunnat tro mig snarare ha stigit in i en liten
stilfull katolsk kyrka i den franska eller italienska landsbygden;
och lika uppfylld som en sådan var den ock af dyrbarheter,
bilder, taflor, kuriositeter och inskriptioner af alla slag — ja,
äfven något af den katolska, mystiska halfdagern spelade här in
genom fönstren, ehuru ej målade, och själfva skranket framför
koret fattades icke ens. Huru som liälst, det hela gjorde både
ett sällsamt och vackert intryck, det förde tanken långt tillbaka i
tiden, liksom det ock lyfte sinnet till andaktsstämning — ty
trots den samling af olikartade föremål, som här var hopad
nästan som i ett museum och därföre verkade i viss grad
tyngande (jag höll på att säga världsligt), gjorde sig doek templet’
såsom sådant fullt gällande genom sin enkla stilfullhet i
det hela, genom sina vackra om ock låga hvalf, uppburna af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
