Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
292
undangömda och originella behag, och därför är det måhända
bäst som det är.
Och hur det är, det skall jag nu försöka att skildra. Men
låt oss gå i ordning och börja från själfva utgångspunkten —
och det var ångbåtsbryggan på Visingsö, t)r därifrån var det,
jag först for öfver till Grenna, och därifrån var det ock, jag
fick den första förtjusande anblicken af staden.
* *
*
Ja, »förtjusande» kan jag säga, och jag kan tillägga
förunderliga också, ty bäst vi stodo där på bryggan, prosten och
prostinnan och fröken och gymnasisten och jag, väntande på
ångbåten och skådande bort öfver sjön åt Grennahållet — så
fingo vi med ens se något, som tedde sig som ett trolleri, något,
som gjorde Grenna till själfva den strålande medelpunkten i
ett präktigt ljusfenomen. Det var icke någon hägring — nej,
det var vackrare än en hägring. Och ändå var det något helt
enkelt och naturligt. Det var blott detta, att solen, efter flera
timmars bortovaro, med ens bröt mäktigt fram i själfva
nedgången, och, sedan hon kastat ett rosenrödt skimmer öfver den
vackra småländska höjdsträckningen där nere i sydost, så att
bergen rent af glödde, småningom spred detta skimmer allt mer
mot norr, tills det slutligen nådde det lilla Grenna och där
tände en illumination, hvars make jag aldrig har sett. Tänk
er, hvartenda fönster i en husrad af nära en half fjärdingsvägs
längd utefter den spegelklara sjöns strand glimmande som den
klaraste eld. Man skulle ha kunnat tro, att hela Grenna stod
i ljusan låga.
Också upplyste mina vänner, att detta skådespel, som
upprepas lika härligt vid hvarje klar solnedgång under hela
högsommaren, af Visingsöborna betecknas med det karakteristiska
uttrycket »Grenna brinner». Jag fann benämningen alldeles
riktig, ty för dem ter sig detta »brinnande» så mycket mer
illusoriskt, som solen själf, där hon går ned vid västgötalandet
bakom dem, ej alls synes till och de själfva stå på
Visingsö-stranden i djupaste skugga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 21:52:17 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/stf/1895/0398.html
