Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
316
station bryta upp omedelbart efter kaffet, som intogs i den
vackra trädgården. Jag tog ett hjärtligt afsked på alla håll
och ilade bort till prästgården, där ekipaget, som min snälle
vän prosten ställt till mitt förfogande redan stod och väntade
utanför dörren. Det återstod alltså blott att äfven där taga
ett hastigt afsked och att tacka för de oförgätliga stunder jag
tillbrakt i den kära prästgården, och jag gjorde det med rörelse
och grep så min nattsäck och skyndade på dörrn. Prosten och
prostinnan fingo dock tid att i sista stund öka sin stora
vänlighet med att stufva in i min nattsäck, dels tvenne vackra
Yisingsöbilder målade i olja på papp, dels tre »polkagrisar»
för min ungdom hemma, och de fingo också tid att på sitt enkla
hjärtevarma sätt önska mig en god hemfärd och Guds frid — och
så kastade jag mig upp i åkdonet bredvid den hederlige kusken
Jonsson och rullade bort under lifliga ömsesidiga viftningar, som
fortsatte hela Brahegatan utefter — icke utan att väcka en
viss sensation i butikdörrarna. Jag trodde nu, att detta var
slutet af »sista akten» af mitt känsloutbyte med Grennabor
(om jag så får uttrycka mig), och drog just en djup suck af
saknad i närheten af sista gränden till vänster borta vid södra
tullen — då, »hast du mir gesehen!», det med ens blef en stor
scenförändring, jag vore färdig att säga »stor tablå», just vid
det där hörnet. Föreställ er, att i samma ögonblick jag, med
hästarne i fullt traf, nådde fram till gränden och skulle passera
förbi den —- ryckte där fram som genom ett trollslag hela den
brokiga skara af fästklädda middagsgäster, jag nyss lämnat, herrar
och damer, med borgmästaren i spetsen, och ropade under
lifliga viftningar ett sista farväl åt den afresande främlingen.
Jag kan ej neka, att jag blef både glad och rörd. Det hem,
där bjudningen ägt rum, låg borta vid torget midt i staden,
och de hade tydligen skyndat i hemlighet den långa vägen
genom den bakom liggande Bergsgatan för att bereda mig denna
glada öfverraskning. Om jag viftade igen? — ja, det vill jag
lofva. Och jag sänder dem nu härmed alla mitt varma tack
för detta sista prof på den hjärtlighet, jag i så rikt mått mött
i Grenna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
