Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
320
Till Dunkehallar. Då man träder ut ur Stora Hotellet,
har man en vidsträckt öppen plats framför sig. Till höger
ligger yttre hamnen, på hvars vågbrytare turisten gärna aflägger
ett besök för att kasta en blick öfver Vätterns vida
vattenspegel, midt fram har man kanalen, som skiljer den gamla
staden från den nya eller Förstaden, och till vänster har man inre
hamnen och Munksjön. Turisten har genast en öfverblick öfver
Jönköpings läge. Han passerar en af broarne öfver kanalen
och skär den präktiga parken, som utgör Jönköpings stolthet
och i storlek och skönhet torde kunna mäta sig med de flesta
svenska städers. I sammanhang med andra öppna platser
sträcker den sig från Vättern till Munksjön och prydes af
monumentala byggnader, sådana som Järnvägsstationen, Allmänna
läroverket och Residenset.
Vägen går förbi Jönköpings världsberömda tändsticksfabrik,
hvars många, låga byggnader, hvilka ligga utmed Vätterns strand
på höger hand, emellertid icke erbjuda någon imponerande
anblick. Strax utanför staden delar sig vägen åt tre håll. Man
håller den mellersta, som går rakt västerut, och bestiger de
branta Dunkehalla-backame. Allt medan vägen höjer sig,
vidgar sig hastigt utsikten. Redan vid första afsatsen ser man
staden utbreda sig under ens fötter med den i götisk stil hållna
nybyggda västra stadskyrkan i förgrunden, ett panorama af hus,
interfolierade med rikt grönskande planteringar, begränsadt af
vatten på ömse sidor och af blånande skogshöjder bakom. Till
vänster utbreder sig Vätterns skimrande vattenspegel.
Vill man ha en ännu vidsträcktare vy af samma parti,
fortsätter man vägen uppåt, passerar Dunkehallaån, som i många
smärre fall störtar sig utför branta klippor och utgör drifkraften
för flera verk, samt bestiger efter ytterligare ett stycke arbete
uppåt en platå (2 km), hvarifrån man har den härligaste utsikt.
Närmast ligger Dunkehalla-byn, en samling tämligen ruskiga
gamla hus, pittoreskt strödda öfver en mycket ojämn terräng,
genomskuren af romantiska raviner med rik vegetation och
brusande vattenkaskader. Djupt nere ligger »nordens Venedig»,
likt en flytande stad mellan Munk- och Rocksjöarne i söder
och Vättern i norr, och i en vid halfeirkel kring denna tafla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
