Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
några buteljer rödt vin, hvilket, att döma efter priset, borde
varit rätt godt, lyckades vi skölja ner alltsammans. Med
saknad erinrade vi oss sötebrödsdagarne i Sandviken, våra små
fiskafängen i fjällsjöarne och behaget af friska nyplockade
hjortron. Så när höll jag på att glömma matbordets stolthet
den jättelika osten, närmast att förlikna vid ett mindre riksröse;
den var både ståtlig och smakade förträffligt. Skada blott, att
dess angenäma doft ej inskränkte sig till matrummet allenast,
utan äfven, från det nattliga förvaringsrummet i
trappuppgången, spred sig till hotellets alla rum. För luftgäster, och
sådana funnos här flera, torde detta dock varit mindre skadligt
än den kalla dimma, som från de omgifvande stora myrarne
och träsken om aftonen lägger sig som en tjock rök öfver
nejden. — Följande morgon drogo vi åter till fjälls, lämnande
Skalstugan och dess köttgrytor utan saknad.
Den 4 augusti nåddes Storlien, efter en ganska besvärlig
och villosam vandring i dimma, blåst och regn. Öfver
söndagen rastades här och på måndagen den 6:te kunde vi åter med
stärkta krafter, tack vare Karin Bräckbergs välkända omsorger,
fortsätta vår väg öfver Stora Kluken till Klepvolden vid
Rangladalen, cirka 2 mil norr om Sylarne. Det var här som 1719
års Karoliner, under sitt sorgliga återtåg från Tydalen,
passerade gränsen, och på mer än ett ställe sågo vi spår af
svenskgrafvar. Vid Klepvolden mötte den gamle 80-årige lappen
Anders Katjti, från Essandsjö, för att lotsa oss vidare efter
Enaälfven, genom Ekorrdörren, längs Härjedalsgränsen. Det
var ej första gången gamle Anders tjänstgjorde som förare
längs riksgränsen, och ännu var han, trots sin höga ålder, liflig,
rörlig och hemma i fjällen, som gossen på mammas gata, om
än litet knarrig och hastig till humöret. Hade vi förut endast
sparsamt sett en och annan rengrupp, mötte vi nu dagligen
stora hopar af dessa djur, betande på de vidsträckta, af
renmossa hvitklädda, fjällplatåerna. Vid pinglandet af våra
hästskällor blef det rörelse i hopen, därpå en tvärhalt för att taga
främlingarne i skärskådande, och så bar det af i galopp till
någon aflägsnare höjd, hvarifrån de fortfarande sökte stilla sin
nyfikenhet. Sedan vi lyckligen passerat Ekorrån och Neaälfven,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
