Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
387
Och sedan damerna tystnat, kommer turen till myggorna.
Seså, där ha vi en fullfjädrad en. Hon kommer framseglande
med retsam säflighet, under det hon improviserar en nidvisa
om dig. Hon. stryker tätt förbi ditt öra och insprutar däri en
fin stråle af de hånfullaste och försmädligaste tillmålen. Därpå
sätter hon sig på din kind och sprattlar med benen för att ännu
mer uppreta dig. Förmodligen får ditt blod härigenom en för
myggsmaken pikant arom. Ändtligen sänker hon sin snabel i
ditt syndiga kött. I detta ögonblick applicerar du i eget
ansikte en brännande örfil, och myggan sväfvar mildt småleende
öfver till din granne för att upprepa sin manöver. Åter en
smäll! En fnissning någonstädes i höet tillkännager, att alla ej
ännu äro tillräckligt sömniga för att uppfatta stundens allvar.
Men till sist besegrar dock gubben Morpheus alla hinder och
sluter oss i sitt faderliga, kraftförnyande famntag.
När nästa morgonsol silade sitt guld genom logväggens
springor, smögo sig Sven och Olle ut och togo ett morgonbad
i sjön, medan flickorna barrikaderade logdörren och därinnanför
gjorde en så grundlig toalett, som omständigheterna medgåfvo.
Därefter gingo vi alla ombord på den lilla »Turisten», som
skulle föra oss upp till Gäddede, Frostvikens kyrkby.
Sommaren 1891 fanns å öfre Strömsvattnet en passabel ångbåt,
hvilken man dock sedan dess utbytt mot denna ömkliga
farkost, som med beundransvärd precision markerar hvarje rörelse
af din hand eller fot med en motsvarande vickning på sitt lilla
rankiga skrof. Här väntade oss icke anade lidanden. Dagen
var tryckande varm, medpassagerarne många. Att klämma in
sig i den lilla »salongen»-bakugnen, där människor och
res-effekter lågo hvarftals, föreföll oss allt för afskräckande, vi slogo
oss därför ned på den halfrunda öppna platsen i aktern och
uppstämde Brudefærden i Hardanger. Hur väl den stämde
med den tafla vi hade framför oss! »Tindrende sommerluft»
»mægtige Fjelde», »den grönklare Bölge», »den blinkende Flade»,
allt var strålande verklighet. Till och med »lysteligt Spil»
saknades ej, ty spelemännen gingo inne i »salongen» åter igenom
hela programmet. Men just vid orden »det dufter på
blomstrende Abildtræ» förpestas atmosferen genom en afsky värd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
