Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
398
på dimma (vi föra för öfrigt kompass och kartor med oss) —,
så beslöto vi att ge oss af på egen hand. Gubben följde med
oss upp öfver trädgränsen, där prickningen börjar, gaf oss
noggranna anvisningar för den icke prickade vägen, åhörde med
andakt den sång, vi sjöngo för honom, anbefallde oss i Guds
hand, — och så drogo vi åt hvar sitt håll.
Morgonen var härlig, luften likasom lyfte oss. Snart
be-funno vi oss högt uppe på en ofantlig slätt, klädd med mossa
och prydd med snödrifvor och hundratals tjemar, hvilka
glimmade som metallskifvor i solljuset. Och midt på denna
högslätt sågo vi tre af Norra Borgafjällens åsar höja sig som
palats för titaner, Bur g fjället längst i öster, näimare oss Oronakk
och midt framför oss Atsjo-klumpen, nedanför hvars västra
sluttning vår väg går fram. Hvilka massor, hvilka linier,
hvilket färgspel! Vårt pladder förstummades inför det
himla-stormande lugnet i dessa jätterytmer, i denna af brusande
ljusharmonier uppfyllda öken, — vi vandrade tysta bort öfver den
oändliga vidden.
Så stodo vi vid randen af Slipsiken, en å »långt mindre
djup än smal», och efter någon tvekan anträddes öfvergången.
Vattnet gick blott ett stycke upp på smalbenet på de ställen,
där man ej kunde hoppa fram på stenarne, men Stina och Lisa
föredrogo ändock att låta sig bäras öfver på Svens starka
armar. De båda andra damerna förklarade näbbigt, att de »blötte
sig hälst själfva», något som visst också mycket samvetsgrannt
utfördes. Emellertid torkade en rask marsch på elastisk,
solvärmd mossa snart både skor och strumpor.’ Vi uppnådde nu
den punkt, där prickningen upphörde och fingo syn på de
praktfulla Västerbottensfjällen. I fantastiska, sköna grupper
höjde Gämon, Bjällovare (Fjällfjäll) och Dårron sina af
silfver-diadem smyckade ännen mot skyn, och där glittrade en strimma
af Kultsjön, och där långt bort i öster stucko två klockformiga
tvillingfjäll sina hjässor i hvita moln. Det var Marsfjällen.
Säga hvad man vill, Kultsjöfjällen kunna, mäta sig med hvilka
andra som hälst inom vårt fagra land.
Så hölls middagsrast. Den spån, som från
vägutpricknin-gen i våras låg kvar efter tillyxningen af störarne, uppsamlades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
