Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En del af dessa timmerstockar tilldraga sig vår särskilda
uppmärksamhet. De äro tjocka i ena ändan och starkt
afsmal-nande uppåt såsom en sockertopp. Det är första hälsningen
från fjällvärlden, s. k. fjälltimmer. Köld och stormar under
århundraden ha ej haft makt att bryta dessa kärnfriska stammar,
men sågverksbolagens yxor bita skarpt både i fjällen och dalarna.
Några beväringsmän medfölja båten. Utan befäl. Men
uppföra sig ändå hyggligt och belefvadt och icke som på
järnvägarne söderut, då de fara i sällskap med storhertiginnan af
Mecklenburg. Kanske är det dock en kamrats förtjänst. Han
uppträder nämligen som Orfeus fordom och samlar andäktigt
lyssnande skaror kring sin fiol.
Vid 3-tiden e. m. anlände vi till Utanede, där vi passera
ett farligt ställe i älfven — öfver landbacken, näml. 1/4 mils
skjuts (ombesörjes af ångbåtsbolaget), en lång backe upp och
en lång backe ned. Sedan inskeppas vi åter i Nolanåker på
ångbåten »Ramsele», som fraktar oss välbehållna till byn med
samma namn (5—6 e. m.). Men dessförinnan ha vi undrat,
livad det kan vara för några mystiska skottgluggar, som här
och hvar gapa emot oss i strand bankarna. Hvarpå vi ha låtit
oss berättas, att det endast är de fredliga backsvalorna, som
inuti dessa hål inrättat bostäder åt sig.
Innan vi hinna fram till Ramsele, börjar det att regna,
hvarföre vi taga vår tillflykt till den lilla salongen på ångbåten.
Där få vi tillfälle att göra bekantskap med några af ortens
mera bemärkta män och kvinnor. Konversationen antager
emellertid stundom en för våra öfverciviliserade öron något
egendomlig riktning. Vi kunna dock icke återge den i skrift, och det
är skada. Ty det muntliga framsägandet var öfvermåttan
komiskt — men det var också något annat.
Det »undersköna» Ramsele hunno vi knappt få korn på,
ty vi måste genast sätta oss i ett åkdon för att hinna fram till
Ström före kl. 10 f. m. nästa dag. Då var näml. ångbåtslägenhet
därifrån, men nästa gång först om ett par dagar.
Vägen mellan Ramsele och Ström, som är 6,5 och icke 7,5
mil, som det uppgifves i Årsskriften för 1894 (s. 113) är emellertid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
