Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fort som möjligt. Detta skall ske med tjära[1] både utan och
innan — en procedur, som kräfver flera dagar och ingalunda
går på en dag, som man torde vilja inbilla er. Då man väl en
gång fått sig ett par ordentliga sådana skor, blir det en fröjd
att trotsa de våta fjällmyrarna, som eljes kunna bli ledsamma nog.
Med ångaren »Ströms Vattudal» fortsätta vi resan uppför
Strömsvattnet och komma kl. 4 e. m. till Bågaede. Här måste
jag, fast med beklämdt sinne, taga farväl af mina tillfälliga
reskamrater. Dessa ha nämligen beslutat att tillbringa
sommarnatten somliga vid metrefven, andra med geväret och åter andra
med glaset i hand och att slutligen förr eller senare söka
sömnen på de smala britsarna i ångbåtens trånga salong.
Efter skilsmessan promenerade jag den korta biten från
»Ströms Vattudal» förbi Bågaedefallet till ångaren »Turisten’s»
brygga. Men före mig hade några norrmän vandrat samma väg
med tunga steg, mörka blickar och hotfulla åthäfvor. Ty brännvin
hade höjt temperaturen inombords, och osämja och gräl på
den förra ångbåten hade kommit pulsarna att brinna. I det
sällskapet kunde man vänta det värsta. Och så den nya
ångbåten, »Turisten», som jag tror godt skulle kunna få rum på
akterdäcket af de små ångsluparna, som kila omkring mellan
Stockholm och dess närmaste omgifningar. I denna
miniaturångare fanns det en salong, som naturligtvis var i stil med
fartyget, antagligen en af de minsta salonger, som öfverhufvudtaget
finnas. Då nu regnet började strömma, måste denna enda
tillflyktsort anlitas. De norska bröderna hade emellertid redan
lagt beslag på de få platser som funnos. Men in måste man!
Med en fruktansvärd vänlighet bereddes åt mig en liten plats
emellan ett par handfasta »bofvar» och här sjönk jag ned med den
gamle romarens ord i minnet: »timeo danaos et dona ferentes».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
