Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ha dessa stenar kommit hit? De kunna icke ha ramlat ned
uppifrån efter att där ha sprängts sönder af köld och is, så
som förhållandet är på sidorna af de branta bergen mellan
Sjuisåsen och Håkafot. Ty för det första finnas ofvanför dem
inga sådana stup och klyftbildningar, som kunnat förklara deras
tillkomst, för det andra kunde de ej gärna, om de verkligen en
gång varit på väg att ramla nedåt, stanna just här på den allra
brantaste sluttningen. Nej, en annan förklaring kräfves.
Försök att fundera ut den själf!
Sedan vi omsider med något besvär kraflat oss upp för
detta underverk, befunno vi oss på högsta platån. Här voro
åter några högre växtarter till finnandes, men alla reducerade
snart sagdt till ett minimum. Den lilla täcka Cardamine bellidifolia
fäste isynnerhet uppmärksamheten vid sig, där den
sträckte sina stafliknande fröhus rakt upp mot himmelen,
liksom ville den komma ännu högre upp eller åtminstone bereda
sin afkomma en högre lott.
Hvad skall jag säga mera om Munsfjället? Skall jag beskrifva
utsikten från högsta toppen? Nej, det öfverstiger långt
min förmåga. Men någon ledning för bedömandet af huru
långt man ser, skulle jag kunna lämna. I sydvästlig riktning
ser man Åreskutan och antagligen en del fjäll där bortom. Tag
upp kartan, så kan ni bäst bedöma afståndet. Och tänk så på,
att ni samtidigt kan se hela raden af fjäll, som ligga däremellan.
Rakt i söder har man en hållpunkt för ögat i Frösön vid
Östersund. Huru långt åter ögat når, när man blickar ut öfver det
lägre liggande landet i östlig riktning, därom vågar jag icke ens
yttra en förmodan. Mot väster och norr sätta de jämförelsevis
närbelägna norska och nordjämtländska fjällväggarna en gräns
för synförmågan.
På öfversta platån står ett stenkummel. Inuti detta
förvaras en afhalsad butelj, i hvilken befinna sig anteckningar af
dem, som bestigit fjället. Ett särskildt intresse tilldrog sig en
hymn till Munsfjället (på lappska?), som inte fanns där och som
i öfversättning och på prosa börjar således:
»Vördnadsbjudande, skräckinjagande fjäll! Du, som sträcker
dina hårda jättelemmar på den fasta urgrunden, du, som badar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
