- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1896 /
48

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

48

Härifrån vänder vägen tillbaka utmed den höga
bergsbranten till Gullöldint, en utsiktspunkt, hvarifrån Gullöfallet
visar sig i hela sin egendomliga prakt. Älfven kastar sig här
grön, genomskinlig och med nästan obruten yta ned i ett
väldigt fall, som först vid sin fot förvandlas till brusande, hvitt
skum. Stänket yr högt öfver Gullöns klippor.

Vägen bär vidare mot sydväst. Det är en brant bergstig,
med stup vid sin ena sida. I zigzag leder den ned mot floden,
ända till randen af Nolfallet, hvars vildt forsande,
hvitskum-mande vattenmassor prässas in uti en trång ränna mellan
Gullöns med låg skog och mossa beväxta klippbrant och den
stupande västra stranden, där vi befinna oss. Här finnes en stor,
af granit byggd bropelare, ämnad för en bro öfver till Gullön.
Denna anläggning har dock icke blifvit fullbordad, emedan
ortens länsman lär hafva inlagt förbud däremot.
Eganderätts-förhållandena lära nämligen icke vara fullt klara. Här är
samma strid mellan krona och strandägare, som förefinnas vid
mer än ett vattenfall.

Härliga ekar, lindar och alar beskugga vägen och hänga
sina kronor ut öfver Nedfallets hvita skum, som lyser fram
mellan det gröna löfverket. Det dånar och brusar i den väldigt
forsande strömmen. Ofvanför oss se vi det stupande
trädbevuxna berget, där vägen åter slingrar sig uppför. Vi fortsätta
vandringen till bergsbrantens krön. Här är den s. k.
Tjufhåls-klinten, ett föga anslående namn, som lär hafva uppkommit
däraf, att förr i tiden ett röfvarband huserat i dessa klippor,
boende i några små grottor, dit man knappast kan klättra ned.
A denna klint har man hängt ut en järnbalkong öfver djupet,
på hvilken man kan stiga ut för att betrakta den härliga
utsikten norrut öfver Nol- och Gullöfallen, med det i grönt och
hvitt skiftande Tjuffallet djupt under sina fotter.

Därifrån bär stigen vidare utmed branten till Strömsbergs
klint, som med rätta kallats västra strandens glanspunkt. Det
är en öfver bråddjupet utbyggd utsiktsplats af granit, hvarå
ett par tallar gifva skugga mot solen. Här är utsikten öfver
älfven och omgifningarna i sanning storartad. Framför oss
ligga i djupet Gullön och Toppön, och man ser älfven forsa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:52:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1896/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free