Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
träbrygga har blifvii utbyggd å en klippa vid stranden invid
Stampeströmsfallet. Här brusar älfven mer än på något annat
ställe. Ja, Stampeströmsfallet är i sitt slag det väldigaste af
alla Trollhättefallen. Ty här störtar nästan hela älfvens
vattenmassa med samlad kraft i ett trångt pass ned i en
kittellik-nande fördjupning. Vattnet störtar med ljusgrön färg och
nästan i hästskoform rakt ned i vild fart för att från kittelns
botten åter fontänlikt slungas högt upp i luften igen, men nu
förvandlad i hvitaste skum, och stänket yr upp till samma höjd
som fallets öfversta rand. Det kokar och frustar och brusar
med väldig kraft. Det dånar och gnyr med bedöfvande sorl.
Hela luften rundtorn fylles af vattendroppar, som slungats upp
ur de skummande vågorna, hvilka rusa vidare, för att
härne-danför i Håjums varp, som vi nyss förut skådat från
Kopparklintens höjd, breda ut sig i ett vidare bäcken. De hafva där
ännu farten och oron uti sig och sorla och dansa om i
hvirf-lande och skummande virrvarr och böljeslag.
Det är en praktfull syn. Ju längre man dröjer, dess mer
erfar man något af den egendomliga förtrollning, som sagan
förmäler om, något af den på en gång tilldragande och hemska
tjusning, hvarmed naturkrafterna i sin otämjda väldighet
inverka på människosinnet. Man liksom gripes alltmera af denna
trolska tjusning och vill ej slita sig lös därur. Nu, när det
skymmer i rymden, lyser det skummande vattnet alltmera hvitt.
Det är liksom utginge ett silfversken därur. Bruset tyckes i
kvällens sena timma, då den öfriga naturen gått till ro,
alltmera dånande. Det tyckes som om älfvens kraft ökades mot
natten. Vattenmassan synes för vår inbillning växa. Fallet
blir liksom allt högre och väldigare, och omgifningen förefaller
i det mystiska nattdunklet alltmera stämningsfull. Det tonar
liksom af harpospel i luften. Sagogestalter träda fram för
fantasien. De skummande böljorna taga form än af fantastiska
vidunder och troll, än af älfvor och fagra, skimrande, mystiska
gestalter.
Men det blir allt mörkare. Det är ej tid att sitta här
och svärma längre i inbillningens värld, huru tilltalande den än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
