Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
83
bref fann jag så mycken hjärtlighet och välvilja, så mycket
tillmötesgående med lämnande af alla möjliga upplysningar, att
jag ej kunde motstå begäret att göra mig bekant med deras
öfriga älskvärda egenskaper — och beväpnad med det
internationella språket, anlände jag till Sverige den 23 juli detta år.
Tiden tillät mig ej att länge uppehålla mig i detta härliga land,
ibland dess intelligenta och rättskaffens befolkning, men de
trenne korta veckor jag där tillbragte hafva lämnat kvar i mitt
# hjärta minnen, som vara hela lifvet igenom.
Men jag måste bekänna, att utan esperanto hade jag
säkerligen aldrig kommit att resa till Sverige, aldrig fått tillfälle att
öfvertyga mig därom, att svenskarne äro beträffande sina
samhällsförhållanden den främsta nation i världen, och öfverhufvud
aldrig fått se och lära hvad som nu blef mig förunnadt.
Sverige och svenskarne skulle för mig förblifvit likasom en vacker
saga, en saga om ett land, om hvilket den polska
tidningspressen hade allsintet att berätta och om hvilket ingen af mina
landsmän kände mer än hvad han inhämtat bland geografiens
första grunder.»
Efter att hafva redogjort för sina första intryck vid
ankomsten till Sverige fortsätter författaren: »Då jag så träffade
samman med några personer, som kände esperantospråket väl
eller åtminstone någorlunda väl, fann jag mig redan i en
atmo-sfer af behagligt hemlif. Svårigheten i början, som kom sig af
brist på öfning, försvann efter ett par timmar, och samtalet
blef ej blott lätt utan särdeles angenämt och intressant. Det
rörde sig om litteratur, konst och umgängssseder; om
invånar-nes offentliga och privata förhållanden i samhällslifvet. Jag
erhöll fullständiga underrättelser om hufvudstadens sevärda
platser och byggnader; naturens skönhet fann en hängifven tolk i
min entusiasmerade värdinna, och det lugna fridfulla
hemlif-vets talan fördes af min gästvänlige värd, som på esperanto
i utbragte en skål till gästerna. — Ingenstädes hade jag någon
svårighet att göra mig förstådd och förstå; utan esperanto skulle
jag bl. a. icke kunnat så väl lära känna det vackra
universi-tets-huset i Upsala, domkyrkan och stadens öfriga sevärdheter,
som nu blef fallet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
