Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101
der, sprang på mina läppar bekännelsen om din fägring,
Värmland, i orden:
»Ack, Värmeland, du sköna, du härliga land
du krona bland Svea rikes länder» o. s. v.
Vid Daglösen tog jag åter järnvägen, passerade fram emot
middagen Kil, — där min afsikt att fara uppåt Frykensjöarne,
därifrån landvägen till Arvika och vidare till Norge direkt eller
öfver Seffle och Dalsland bortsköljdes af strömmande regn, —
fortsatte Bergslagernas järnväg söderut genom kända trakter
och anlände vid 6-tiden till Mellerud. Vid Köpmannabro hade
jag nämligen fått reda på att Laxen slutat sin säsong.* Från
Mellerud togs därföre skjuts till Upperud, då jag föresatt mig
att ändock se den berömda kanalleden och önskade tidigt på
morgonen nästa dag börja arbetet. Vid Upperud erhölls ett
nödtorftigt härbärge.
Morgonen bräckte skum och regndiger. Vid sextiden
lämnade jag Upperud, sedan jag åt en på uppgående stadd
bog-serbåt anförtrott mitt lätta bagage. Snart nåddes Hofverud,
där det, för att begagna min skjutsbondes från i går ordasätt,
»är mycket konstrikt och båtame gå i en ’akaduff, di kallar».
Den berömda akvedukten må nu vara ett
vattenbyggnadskonstens mästerprof, men synnerligen vacker kan jag icke finna
den där stora järnlådan, som tynger intrycket af vattenfallet.
Detta är ju dock i och för sig mycket måleriskt, liksom hela
den tafla, som visar sig från utsiktsplatformen uppe i berget
till höger. Regnet började hälla ned, men framåt, ständigt
framåt är ju lösen. Landsvägen bjuder på sina ställen vackra
utsikter; bitvis är den dock ganska enformig. I en liten grå
stuga på sidan om vägen fick jag min enkla frukost af en
vänlig gumma, som bodde där ensam på furumon. Så passerades
Buteruds gästgifvaregård och snart därefter slog jag följe med
*) I publikationen »Sveriges kommunikationer», det vid denna tid
senast utgifna numret, stod ännu under annonsen om
Uddevalla—Le-långenbanan anvisningen för resande att för tur på Dalslands kanal
begagna ångf. Laxen, men föga motsvarades denna Laxens lockande ton
af verkligheten. Bättre hade varit, om Laxen den gången icke gått från
fiskars vana att hålla sig stum enligt vishetsregeln »bättre tiga etc.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
