- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1896 /
115

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

115

»Den har jag själf gjort», upplyser han, och på min fråga
om träslagen svarar han, att det gröna är s. k. lysved, det
bruna —• gamla cigarrlådor.

Så småningom blir det mig klart, att min värd är en
riktig tusenkonstnär. Han ej blott bygger kyrkor, utan har också
konstruerat sågen på hemmanet; han icke blott förfärdigar
orglar och spelar på dem, utan drager — såsom mellanstick —
på felan till med en »Lapp-Nirs»-låt, som han själf lärt af
detta underbara musikgeni. Han smider järn och mässing,
binder böcker, tecknar o. s. v., allt medan han sköter sitt
jordbruk mönstergildt.

* *

*



Så småningom har det blifvit afton. Då jag ser ut, lysa
fjällen röda som blod.

Jag springer ut och upp på höjden utanför gården. Där
står Ottfjället mörkt i åskmoln, och bakom bryter aftonsolen
fram, liksom med en jättehand sönderslitande molnens lätta
gardin. Middagsvålen — kuben med den egendomliga
geologiska bildningen: lagerbildningen är där alldeles omvänd — står
svart i Ottfjällets skugga, under det att de bortom liggande
vålarne ligga alldeles blodröda. En lätt molnslöja på deras
toppar kommer blott den egendomliga färgbildningen att
framträda så mycket skarpare. På en så underbart vacker
solnedgång kan endast den höga norden bjuda!

* *

*



Följande dag beger jag mig i min värds sällskap på
vägen mot banan. Ett par kilometers utmärkt väg ner till
Ott-sjön passeras till häst, och då vi framkommit dit, klargöres
en båt.

»Skall hästen också med i båten?» spörjer jag. Ty hästen
skall med. På hans rygg skall jag nämligen färdas till
Unders-åkers station.

»Nej», blir svaret under det att båten skjutes ut och jag
anmodas att hålla i betslet.

»Skall hästen simma efter?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:52:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1896/0185.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free